Svensk maffia

Nu är det slut på diplomatin från Statarkattens sida. När svensk maffia dryftas tänker nog många på lyxbrottslingar i taffliga filmer i stockholmsmiljö, anabola MC-skåningar med mjällproblem eller etniska ungdomsgäng i BMW. Men den överlägset största maffiaorganisationen i Sverige heter jägareförbundet med 195 000 medlemmar i den väpnade grenen. I Sverige blir ytterst få fällda för jaktbrott och blir någon det mullrar det hotfullt bland jägarna. Så även denna gång. Tydligen finns det ingen åklagare som är stark nog att åta sig uppdraget att ställa de ansvariga inför rätta efter den uppenbart regelvidriga licensjakten på varg, kanske rädslan att vakna på morgonen med ett älghuvud i sängen väger in? Sakliga argument och förslag på lösningar för lantbrukarna i rovdjurslänen saknar relevans, verkar det som, eftersom licensjakten på varg enbart har varit en uppvisning i testosteronsprut för det över 10 000 man starka jaktlaget. Eftersom det handlar om hat och blodtörst spelar det ingen roll om man skulle erbjuda elstängsel och storvuxna hundraser, sådana som skrämmer bort vargar i andra vargländer, avsikten har hela tiden varit att jaga och ha kul, kom inte och påstå något annat, alla som börjar yra om "naturvård" och "förstärkning" av varstammen ombedes hålla tyst. Igår ojade jag mig över de hot som några av vargjägarna hade fått ta emot, man ska inte hota, man ska argumentera. Hot skrämmer bort förnuftet i båda lägren. Men idag undrar jag: Vad ska man göra? I fyrtio år har sakliga argument, nationell lagstiftning och ratificering av internationella konventioner om artskydd inte hjälpt, Sverige är laglöst land när det kommer till varg. Vad ska man göra? Historien kommer att döma de ansvariga hårt. Frågan är, räcker det?