Handbok i bildspråk, kap 3: liknelser för dummies

I efterspelet till vargdebatten börjar nu resignationsfasen. På troget svenskt manér kommer frågan som ett brev på posten; blev det inte oproportionerligt mycket ståhej? I dagens blaska är en av debattörerna inne på det spåret och smeker dessutom in följande jämförelse: Tänk om gatorna i Malmö vore fulla av vilda, herrelösa kamphundar av en sällsynt ras som knappast fanns på andra ställen. Nog skulle en majoritet tycka att man borde skjuta dessa livsfarliga bestar. Att en massa människor kring polcirkeln ömmade för dessa vilddjur kunde vi faktiskt strunta i, allt enligt en tolkning av subsidiaritetsprincipen. Alltså principen om att beslut ska fattas på så lokal nivå som möjligt. Hans avslutande trötta kommentar där vargdebatten ställs mot fundamentala, allvarliga problem är typiskt för någon som inte brinner för frågan utan mest vill raljera, trots att han verkar tycka att vargen borde ha en plats i vår natur. För fakta i vargfrågan hänvisar jag till initierade artiklar på Naturskyddsföreningens hemsida. Tråkigt att den här frågan än en gång ses som en kamp mellan stad och landsbygd. Tråkigt att en skribent på en ledande dagstidning hemfaller åt tarvliga liknelser, eller björklundare, som man kan kalla dessa simpla bildspråkliga beten. Själv tänker jag inte hemfalla åt oproportionerligt (?) stora ord som naturvärden, ovärderlig, mångfald, ansvar, arv, habitatsskydd, EU-direktiv, etik och moral, för att nämna några.