Vision om Norra Vallgatan i Malmö

I morse på tåget fick jag en vision som rörde en gammal kär huvudvärk. För fortfarande två år efter flytten från Malmö kan jag inte sluta tänka på Norra Vallgatan, när jag befinner mig i närheten, vill säga, som i morse; Grå tristess så fort man lämnar Bishops arms bakom sig. Men jag fick alltså en vision. Det var när jag såg de gamla husen mellan Drottningtorget och Caroli som jag fastnade med blicken vid Bastionen, den lilla udden som skjuter ut i kanalen vi S:t Gertrud, och jag såg hur en byggnad restes där, en mötesplats, kanske ett kafé, eller en restaurang, helst även en scen för musik. Sedan såg jag en med varmt ljus upplyst promenad längs kanalen vilken gjorde den grå trottoaren mellan Slussplan och Centralen till en levande länk mellan Värnhem och centrum. För faktum är att sträckan idag inte känns människovänlig, varken för lokalbefolkningen eller trampbåtsturisterna, som förgäves spanar efter ett intressant strandhugg.