Det är säkert många som säger usch och fy! när de läser om unga människor som tänjer på eller bryter mot lagen för att föra fram sina åsikter.
Men när decennier av laglig kamp inte hjälper, vad gör man då? När en hantering är uppenbart inhuman, med vilka medel kan man stoppa den om ingen folkvald vill lyssna, se, känna eller än mindre tala?
2011 lever miljontals djur under vidriga förhållanden för att vi människor vill bära päls och betala underpriser för köttvaror. Det kan vi inte acceptera.
Jag är en av dem som måste rannsaka mig. Hur vill jag ha det?
Lagen är samhällets ryggrad men den är inte ofelbar, lagen författas av människor och de har särskilda intressen.
En sak är säker, vi hade inte kommit särskilt långt i vår strävan efter fria demokratiska samhällen om vi inte hade brutit mot lagen då och då. Lagen måste ständigt granskas.
Det handlar om civilkurage. Man måste resa sig mot det som är moraliskt förkastligt.
Nu har du haft detta inlägg i en vecka och jag har flera gånger funderat på den här frågan. Du har en poäng i att om man har kämpat länge och ändå inte får något gehör, att det då är lätt att ta till starkare medel.
SvaraRaderaMen jag anser ändå att Djurrättsalliansen gör fel när de tar till våld, när de klipper upp stängsel och "befriar" djur. Dessa djur som blir befriade, överlever sällan särskilt länge och det kan inte vara det som är syftet med dessa aktioner.
Jag är kanske naiv, men jag tror fortfarande på debatt, dialog och opinionsbildning. En majoritet ser med avsky på aktionerna och då kan det inte vara rätt väg att gå.
Samtidigt har jag den där textraden av Afzelius ringande i öronen "Är det verkligen fred vi vill ha?"
Det är en svår fråga, Djurrättsalliansen och andra stridbara organisationer gör fel ibland. Det finns inget syfte med påkörda illrar i sig, syftet blir att rikta strålkastarna mot pälsindustrin och risken med uppklippta stängsel är uppenbar. Ett bra exempel på ett lagbrott som förenade gott syfte och gott resultat är höstens grisskandal. De aktivister som filmade tog vid där lagens långa arm kom till korta, det är svårt att se att missförhållandena hade avslöjats om det inte hade skett.
SvaraRaderaDebatt och dialog är alltid att föredra, ibland måste man dock känna efter själv vad som är rätt och fel och vara beredd att ta ett eventuellt straff.
Varianter på Afzelius fråga har många av historiens stora ställt sig, och lilla jag, var och varannan dag. Men som sagt, detta om medel i kampen är en utomordentligt knivig fråga.
Får fundera vidare om det t ex hjälper att vara noga med vad man äter och vad man sätter på sig för kläder. Är inte beredd att övergå till vegankost eller ens bli vegetarian, men jag är noga med att köpa eko/rekomat så mycket det bara går. Jag köper bara kött (nästan bara vilt) och kyckling från Sverige, fläsk äter vi inte alls. Det beror inte på höstens skandal, det var verkligen var bra att misskötseln kom fram, där applåderar jag filmarna, utan på att ingen av oss i familjen tycker det är gott. Vi har inte haft fläskkött på bordet de senaste tio åren.
SvaraRaderaMina föräldrar hade först kor, sedan får när jag växte upp och jag har inga problem med nöt- eller fårkött. Min man och jag planerar att själva ha några får och då vet jag ju exakt hur de har och har haft det.
Jag är ganska ologisk i det att jag gärna har fårskinnsplädar att sitta på när vi fikar utomhus på vintern, men tycker att koskinnsmattor är makabert.
Jag tror att insatsen man gör när man handlar eko/fair trade är långsiktig, (så länge märkningen stämmer), man skickar signaler som konsument till producenten. Jag hoppas det i alla fall.
SvaraRaderaJag önskar att fler fick se var kött verkligen kommer ifrån, som du har fått. Det handlar om att veta vad man stoppar i sig. Jag köper en del kött från en gård där grisarna bökar fritt. Det gör mig inte till hjälte men jag vet åtminstone att kött är kött och inget som bara plötsligt ligger i en förpackning i kyldisken, utan kopplingar till hanteringen.
Den gamla seden att ha ett grishuvud på julbordet verkar makaber idag men förr var det ett sätt att hedra djuret man hade fött upp och skött och slutligen slaktat. Någonstans på vägen har man förlorat den kontakten med livsmedlet.
Det är svårt att vara en 2000-tals människa ibland, på tal om känna sig ologisk; jag misstänker att jag är för blödig för ett grishuvud på julbordet...