söndag 10 januari 2010

Prisonbreak?

Ännu ett tragiskt kapitel i sagan om den svenska vargen. För kanske är det ett tecken i tiden att vargar i Skånes djurpark tog sig ut ur sitt hägn. De lär ha blivit skjutna. Kanske kallades de av sina fränder i norr, ett rop på hjälp från spillran av den vargstam som en felaktig och rättsvidrig politik håller på att utradera. Ödet för vargarna i Skånes djurpark får vi behandla separat, det är bara sjukt att det händer just nu. Attityden till vår natur kommer att ta generationer att förändra. Svensken vill ha sin vilda natur, skryta om vidderna och djurlivet, men naturen ska vara behändig, tillrättalagd, farliga djur kan de ha i Afrika så att David Attenborough kan filma dem och Arne Weise lägga det svenska kommentatorsspåret. Vargen är farlig för vissa: älgar, rådjur, lösspringande hundar men att den skulle vara farlig för människan är en villfarelse, det vet vi. Min lösning på problemet heter kunskap om det ovärderliga i den ekologiska mångfalden, stängsel och specialtränade hundar som vaktar betesdjuren, besök av folk från vargtäta områden i världen, amerikaner, kanadensare, spanjorer, ryssar, rumäner eller italienare, som kan lära deras svenska motsvarigheter hur man lever med vild natur in på knuten och att vara ödmjuk inför den fantastiska skapelse vi människor måste förvalta, för allas vår skull. Och sist men inte minst en ordentlig genomlysning av utfärdandet av vapenlicenser i det här landet för snart har vi lika många jägare som körsångare och det vill inte säga lite.

1 kommentar:

  1. Hej Statarkatten!
    Jag läser med nöje dina reflektioner över stort som smått.
    Jag blev lika häpen och förundrad, som du, när jag i radions nyheter hörde att Skånes djurpark avlivat hela sin vargflock med argumentet att de blivit rymningsbenägna. Men svaret på problemet är att göra inhägnaden rymningssäker, inte att slakta en hel flock.
    Man kan verkligen ifrågasätta omdömet hos djurparkens chefer.
    Statarkatten! Fortsätt, håll blåslampan het.
    P.

    SvaraRadera