Ja, det är hockey-VM

Av rubriken att döma förstår ni att hockey inte har högsta prioritet för mig i mitten av maj. Men när det händer nåt extraordinärt så får det bli ett inlägg. Hockey-VM är inte fullt så urvattnat som många kritiker säger. I Kanada har hockey-VM hög status. Kan det vara möjligt? Kanadensarna värnar väldigt mycket om sina blivande stjärnor och ser en kanandensisk seger i hockey-VM som ett kvitto på att landets hockey håller måttet. Tiderna förändras dock, mediafokuseringen runt OS sedan NHL öppnade för paus vart fjärde år har höjt statusen på den turneringen betydligt.

Men 77 000 åskådare på en VM-premiär mellan Tyskland och USA, det är grymt. Fast Danmark-Slovakien 6-0, det är mer än grymt, det är helt galet. Nu väntar vi bara på att de svenska kvällstidningarna ska frossa i att Danmark har en svensk tränare, Per Bäckman, ni vet han som liksom gamle handbollskaptenen Bengt Johansson alltid vrålar när han pratar. Det brukar ju vara så att många svenskar gärna vill att vi på något märkligt sätt ska sno åt oss äran när en svensk tränare lyckas i utlandet. Titta på Svennis, ok när han ledde Benfica till en dröse titlar direkt efter hans framgångar med Blåvitt, men tjugofem år senare när han ska leda Elfenbenskustens landslag i fotbolls-VM, nja, då blir det lite konstigt, eller hur Lars-Åke Lagrell?



Het mössa i hockeyvärlden


Tre kronor då? Jag har inte sett mer än en period men nog ser de loja ut, precis som i OS. Jag tycker att det är på tiden att ha en tydligare deadline för de trötta NHL-spelarna så laget inte behöver skrinna runt och vänta på en Lidström, en Sedin eller en Samuelsson när turneringen har satt igång. De andra spelarna måste ha förtroende av sin coach och det lär de inte känna att de har när de vet att de medverkar på nåder.