Män i tajts?

Det ska bli spännande att sätta sig i biosalongen och se en av västvärldens mest gestaltade hjältar, Robin Hood, i Ridley Scotts tappning. Kommer ni ihåg The Waco Kid, Gene Wilders depraverade revolverantihjälte i Mel Brooks Det våras för sheriffen, som utbrast "I must have killed more men than Cecil B Demille"? Ridley Scott är på något sätt vår tids Cecil B Demille, mastodontfilmernas mästare, därför kan man nog räkna med fler döda i den här Robin Hoodfilmen än i samtliga tidigare filmatiseringar.

Scotts förmodat råare version av Robin är förmodligen närmare den verklige upprorsmannen än exempelvis Kevin Kostners tolkning för tjugo år sen, klädd i lapptäcke och med släpig californisk accent, eller Errol Flynn i färgfilmens barndom som glatt skuttade omkring i ljusgröna tajts, ädelt viftande med sin 1700-talsflorett.

Vi kommer aldrig att få veta hur Robin var, om han skonade sina fiender när han vunnit sina strider eller om han personligen skar halsen av sina fångar och slängde deras döda kroppar utanför stadsportarna i Nottingham. Det fanns medmänsklighet på medeltiden, den var inte så dyster som dess eftermäle och det vore förmätet att ta ifrån äldre tiders människor empatisk förmåga bara för att de inte hade avskaffat aga och inte tittade på romantiska komedier på bio, men det var också en tid när människoliv inte värderades så högt i ofredstider och när sjukdom och död var en naturlig del av livet.

Jag hoppas att Scotts film kan ge publiken en nyanserad bild av Robin Hood. Var han en idealist eller slogs han för att skydda sina egna intressen? Var han en folkets man eller en sprätt som hade hamnat i onåd bland de sina?

Framförallt hoppas jag att Scott hittar tillbaks till det gedigna filmhantverk som präglade Gladiator och att vi slipper se en ny seg Kingdom of heaven.