Nu har det gått ett knappt dygn sen Gli Azzurri fick respass ur VM. Det har gått tjugoåtta år sen en liten grabb reste sig i vredesmod på en bar i Rimini, gav de glädjeyttrande italienarna onda ögat och vandrade hem till hotellet själv längs de öde gatorna. Italien hade precis eliminerat Brasilien med 3-2 i den turnering de så småningom skulle vinna, Rossi gjorde samtliga mål. Dagen efter var den lille grabben omvänd, Rossi var världens bästa och en tröja med texten ITALIA inhandlades inför bilresan hem genom Västtyskland. Den tröjan blev den lille grabben ombedd att byta på ett gasthaus i Bayern dagen efter finalen. Men kärleken till Gli Azzurri hade kommit för att stanna.
Och så blev det så här. Jag är inte överdrivet besviken och jag tänker inte göra carpaccio av spelarna. Jag är mest orolig. Frankrike kan i alla fall skylla på kaos och bråk, Italien kan inte skylla på något, det var bara så att laget inte var bättre än så här. Sanningen är att Italien inte har fått fram någon fixstjärna sen Totti, och han var inte till särskilt stor hjälp i landslagets blåa dress. Senast Italien hade en stjärna i paritet med Ronaldo, Zlatan, Messi eller Rooney var Roberto Baggio, och det var ett tag sen. När Italien är som bäst kännetecknas de av karaktär, kyla och måltjuvar. I årets VM fanns ingetdera. Det är dags för förbundet att göra en grundlig analys av misslyckandet, som svenska fotbollförbundet gjorde efter VM-90. Vi vet alla hur det gick sen. Forza Italia!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar