Domare, danskar och andra besvikelser

Varför är fotbolls-VM så mycket större än det mer högkvalitativa fotbolls-EM? För att det är stort helt enkelt, med en atmosfär och ett tryck som är något alldeles speciellt. Och så är det där med blåbären som gäckar bärplockarna. Nya Zeeland visade Italien att till en VM-turnering bör man komma sprängfylld med hopp, kraft och mod. Om man bara kommer som regerande mästare, ja då vinner man inga matcher.

Domarna blandar och ger. USA fick årtiondets märkligaste blåsning mot sig när domaren hallucinerade i samband med 3-2, som inte blev 3-2, och hittade en förseelse. Fotboll är en av få sporter USA inte är världsledande i, därför får de stå ut med orutinerade domare när de möter ett tillika litet fotbollsland som Slovenien. Å andra sidan lät en betydligt mer erfaren domare Luis Fabiano ta med sig bollen med handen två gånger innan han gjorde 2-0 mot Elfenbenskusten. Men inte ens det kunde få tv4-kommentatorerna att yvas, de hade redan innan matchen bestämt sig för att varenda bollberöring brassarna stod för var fantastisk.

Danskarna, anförda av den snarstuckne tränaren Morten Olsen, lyckades besegra ett hårt kämpande Kamerun. Starkt med tanke på att danskarnas spelsystem, en blek kopia av 80-talets Ajax, har som enda syfte att få så många mediokra spelare som möjligt att prestera så bra som möjligt, inget konstigt med det egentligen, påminner om Sverige.

Argentina får gott betyg så här långt. Men de har väl trampat gasen i botten för tidigt som vanligt. Fast det är väl bättre än att inte hitta gaspedalen alls, som England.