Guds hand hette det 1986 när Maradona boxade in ett mål mot England. Han kommer alltid att ha fuskarstämplen kvar, trots sin storhet. Henrys hands mot Irland i kvalet ledde till offentlig skam för honom personligen och alla fotbollsintresserade fransmän. Jag kan tänka mig hur tongångarna är i Irland just nu med tanke på hur illa Les Bleus har spelat! Varför blir det inte mer rabalder kring Fabianos avgörade handsmål (och lögnen: "den tog på axeln") mot Elfenbenskusten? Som jag nämnde igår, brassar är alltid brassar, förhandfavoriter, gullegullaget, Pelé, samba, överstegsfinter (se bara på den överskattade Robinhos kosackdans över bollen varenda gång han har den framför sig, publiken jublar och Mats Nyström får tårar i ögonen där han sitter i VM-studion och leder VM-sändningarnas i särklass mest meningslösa program).
Denna återkommande och okritiska dyrkan av brasiliansk fotboll har bland annat resulterat i att Fabianos orgie i handboll har hyllats som ett "fantastiskt solonummer" av många, utom av ivorianer förstås, och att brassarna har fått flera spelare i det lag som tv4-tittarna hade röstat fram. Robinho fick en plats men jag kan tänka mig ett antal spelare som har varit mycket bättre än Robinho, men i lag som publik och media inte betraktar med samma välvilliga blick.
Brasilien och Robinho är bra, så bra att de kan vinna VM. Men för allt i världen, försök att inta en kritisk hållning även gentemot dem, kära journalister.
tisdag 22 juni 2010
Jag är fortfarande sur
Etiketter:
Fotbolls-VM i Sydafrika,
Luis Fabiano,
Maradona,
Mats Nyström,
Pelé,
Robinho
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar