Grattis Indien!

Nu öppnar en-störrre-snabbmatskedja i Taj Mahal!

Man ska inte romantisera om fjärran länder och hoppas att de ska förbli annorlunda och exotiska till varje pris, det är kolonialt och hämmande för ett land, eller? Indien har länge varit ett drömresmål för västerlänningar som vill göra en djupare resa än den gängse. Jag är inte hånfull, tvärtom, jag tycker om att öppna mina sinnen när jag är på resa och låta resmålet krypa in under skinnet på mig, omvälva mig, tjusa mig såväl som störa mig. Jag tycker om exotiskt, annorlunda, jag tycker om när det inte är som hemma.

Indien är ett speciellt land, ett fredat land i många hänseenden: med världens äldsta apartheidsystem parallellt med en explosionsartad ekonomisk utveckling förvandlas Indien till världens största "IU-land", en tummelplats för investerare från ekonomiskt starka nationer. Hundratals miljoner lever under existensminimum men i överklassen och den nya medelklassen växer ohälsan till följd av ett stillasittande liv i gated communities och tillgången till västvärldens största bidrag till världssamfundet, snabbmaten, med transfetter.

Jag har ingen klurig poäng med det här inlägget förutom att det är med blandade känslor jag läser om snabbmatens intåg i Indien och vilka konsekvenser det får för befolkningen.

Ett land ska inte vara ett etnografiskt tillstånd för turisternas beskådan, men, det ska inte heller vara en dumpningplats för det sämsta ur den globala västerländska kulturen eller en arena för samvetslös exploatering. Inget ont om samhällets stöttepelare i Indien, liksom många andra runtom i världen lever de i villfarelsen att tillväxt är vägen till frälsning för alla, och då tackar man inte nej till den som vill öppna en verksamhet som skapar jobbtillfällen och inflöde av pengar. Må det vara en skrupellös leksakstillverkare som nyttjar kryphål i internationella bestämmelser om barnarbete, eller en hamburgerkedja. KFC, MCD, BK med flera ser givetvis en fantastisk marknad i världens näst största land och eftersom marknadskrafternas svar på allt är att det är bra att konsumera spelar det dem ingen roll att den indiska sjukvården får ta hand om tiotals miljoner nya diabetiker per år. Den halva miljard som inte har råd att gå till doktorn har tack och lov inte diabetes, if you catch my drift.