Endast ett HIF i överraskande tätposition står emellan Malmö FF och dess långsiktiga strävandemål, guld 2010. Det låter kanske som att slå in en vidöppen dörr i sammanhanget, likväl är det spännande att bena ut hur det kunde bli så här.
Rolle Nilssons arbete med lagets organisation och de kostymerade ledarnas arbete med föreningens dito är inne på tredje säsongen. Hela projektet har landat vid målet guld 2010... och in dansade HIF. Jag måste berömma rivalen i nordväst. Lite i skymundan har de fått maximal utdelning för sina nyförvärv, gamla hjältar blir som nya och nya hjältar föds. Mitt i post-Henketraumat kommer en ny tränare och får hundraprocents utdelning för sina idéer redan första säsongen. Det ska egentligen inte gå. Tänk er en tabell med ett normalpresterande HIF, då hade guldet redan varit himma i Malmö. Jag vill inte på något sätt visa ringaktning för det anrika Helsingborgs IF, nej då, men inte ens de mest inbitna optimister på Olympia skulle kunna säga att de hade väntat sig detta utan att få Pinocchio-näsa. Å andra sidan skulle jag fara med osanning själv om jag sa att jag i höstas var säker på att MFF skulle ligga så fint i vinddraget efter serieledaren inför upploppet 2010. Men ändå, när jag bevistade årets första träning och såg Rolle stå bredbent i mittcirkeln i kombihallen och med tordönsstämma (ja, faktiskt) ropa uppmuntrande ord till spelarna, kände jag att detta MFF kanske äntligen hade krälat ur sin kokong och blivit den vackra fjäril folket kring föreningen väntat på. Jag behöver inte nämna vem som inte var på plats den där kvällen och vem som var på ingång. Men säg så här, det är viktigt med god personalpolitik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar