Vad är grejen med skådespelare när de inte skådespelar? Jag har funderat på det sedan de olika svenska tevekanalerna, public service inräknade, allt oftare gör program i vilka skådespelare, eller kändisar i allmänhet, gör annat än agera, idrotta, skriva böcker etc. Det är stjärnor på slott, hemma hos med matlagning, släktforskande kändisar, dansande kändisar. Vad är det tittarna vill se? Att de är som vem som helst? Att någon som alltid spelar obehaglig faktiskt verkar riktigt trevlig? För inte är det djupsinnighet vi får oss till livs. Årets sommarvärdar i radion visade prov på...ohyggliga mängder dagboksdravel och ohämmad självupphöjelse. Ofta helt utan den röda tråd som programidén bygger på och som, håll i er, ställer krav på noggranhet och professionalism.
Min ömma moder sa redan för tjugo år sedan att det är för mycket amatörer i teve. Hon avsåg då främst debattprogrammen som alltmer hade blivit forum för käbbel, personangrepp och mobbmentalitet. Efterlyses: sakkunniga som får prata till punkt. En känd person som får en timme i teve eller radio med uppdrag att inte göra det vederbörande tjänar sitt uppehälle på förvandlas på något vis också till en amatör.
Varför har det då blivit så här? Jag tror att det är den nya sektorn kändisar utan specialistkompetens som har seglat upp som ett hot mot skådespelare, musiker, författare med flera. Dokusåpa-folket var bland de första. Plötsligt en dag stod de där och tog plats framför kamerorna på premiärsalongernas röda mattor. Agenterna fick jobba övertid och vips så har vi en exponeringshysteri som bland annat har utmynnat i att Kjell Bergkvist, Björn Ranelid och Tommy Körberg blottat sina överkropppar i Svt, samtidigt.
Är jag naiv? Det är kanske intressant att se en idrottare läsa poesi. Jag ska inte sätta mig på några höga hästar. Jag skulle bli alldeles kallsvettig om Zlatan skulle knacka på en dag och jag har vid ett flertal tillfällen fastnat i gamla nummer av Svensk damtidning i sommarstugan och fascinerat begrundat rubriker som Därför har kungen och hans vänner röda byxor.
Men ändå, vem bryr sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressant frågeställning. Kan det ha med Jantelagen att göra? Alltså att när man ser hjältarna i en lite mer oglamorös situation så verkar de inte så mäktiga. Att vi liksom tänder på det och vill se det i TV, för att vi ska slippa skämmas över att vi beundrar dem?
SvaraRaderaSå kan det vara, eller är tevepubliken manipulerad att tycka att allt som visas på teve är upphöjt och väsentligt? Man kan jämföra med idolisering av utseende: mediaexponering av en ung människa som ser trevlig ut gör ju att den människan tillskrivs egenskaper vi inte skulle tänka på om personen i fråga inte exponerades utan var en vanlig "svensson" vi såg i affären en måndag. Alltså kan en normalsöt tjej/kille bli "sexsymbol" över en natt, även om man egentligen inte blir sexigare bara för att man är i teve, men upphöjelsen gör det så.
SvaraRadera