Låg, lägre, lägst 2

Det finns ungdomar som växer upp i utanförskap, i ekonomisk misär, i brist på framtidsutsikter. När sådana ungdomar utagerar i skolan och ute i samhället kan man som bekymrad medborgare se en förklaringsmodell, man kan förstå och urskilja vad som behövs för att förbättra villkoren för dem, skapa ett jämlikt samhälle och därmed minimera riskerna för att de ska hamna snett.

Men det finns ytterligare hundra anledningar att utagera utöver dem jag nämnde ovan, man behöver inte växa upp i socioekonomiska svårigheter för att spåra ur; En skilsmässa kan få en att spåra ur, att bo i lägenhet när alla andra i plugget bor i villa likaså. Socioekonomiska faktorer förklarar nämligen sällan varför en ung man blir fotbollshuligan. Att bli fotbollshuligan är ett aktivt ställningstagande, det sker ofta i de lugnaste vatten och det är detta som provocerar.

Jag vill understryka att jag tror att ångest och svaga egon bygger de allra flesta huliganer, på så sätt måste jag vilja dem väl, hjälpa dem, få dem att avvika från destruktiva beteenden. Men det är så svårt. Jag har varit lärare i ett område med bred huliganrekrytering och det är så oerhört provocerande att se en huligan födas: Mamma och pappa är jätteglada att deras grabb plötsligt börjar intressera sig för kvalitetskläder. Mamma och pappa tycker att han verkar piggare, starkare, mer vältränad. De är glada att han är så välfriserad. Lärarna kan inte tolka tecknen, alla blir ju inte huliganer. Föräldrarna vill inte, eller gör det för sent.

Igår skämde ett femtiotal av dessa individer ut sig i Örebro, i Malmö FF:s namn. Jag skäms. Jag är fruktansvärt arg, men jag måste vilja dem väl, annars vinner de.