MFF vann efter galakväll i Malmö!

Allsvenskan är underbar. Om så varje europeisk storklubb hade en svensk storstjärna i startuppställningen i Champions League skulle jag inte välja bort Allsvenskan, så djupt sitter kärleken till denna hånade liga. Det finns skavanker, stjärnorna försvinner, planerna är usla. Det är inte vackert alltid, men ibland händer det, som ikväll. MFF mot HIF, två lag som ville vinna och som bjöd en alldeles fantastisk publik på kamp, kvalitet, känslor och till sist, en värdig vinnare. MFF-HIF 2-0 efter mål av Rexhepi och Figuereido.

Jag måste lyfta fram några spelare lite extra. Pontus Jansson, vad ska man säga? Fernandez haltar ut, Jansson kommer in och spelar som om det var en match i Arlövs P 15-lag, helt cool. Malmös avbytare gillar läget. Mutavdzic fick byta av inbytte Jansson. Ett par rensningar senare är han en av matchvinnarna. D-Rex, Dardan Rexhepi, en hel karl fast 18 han är. Redan när han avgjorde i cupen mot Syrianska i somras kom jag att tänka på Martin Dahlin. Kvällens mål var som en kopia av den gamle målkungens patentare: ta emot, hålla undan, prickskjuta i bortre. Båda är för övrigt lundapågar, fostrade i Krubbans fina ungdomsverksamhet.

Jag flikar in en helsingborgare också, it takes two to tango, after all. Rasmus Jönsson, en belevad gentleman bland de rödblå rivjärnen. En av svensk fotbolls stora framtidsnamn, när blir han proffs? På tal om framtiden, Ivo Pekalski fortsätter dominera. Idag visade han även prov på lite grinighet, men vem skulle inte göra det efter 90 minuter mot Ardian Gashi och Markus Lantz? Idag avgick dock Ivo och Wilton med segern i mittens rike. Wilton satte dessutom 2:an på stopptid, efter passning från D-Rex.

Alla var faktiskt bra idag. HIF var också mycket bra men skapade inte tillräckligt rena lägen. MFF:s försvar hade sannerligen dragit lärdom av raset i Åtvid. Man spelade med mer djup och lät sig därför inte luras upp och se kvicke Gerndt sprinta förbi, man hamnade aldrig i numerärt underläge runt eget målområde. Jo, en gång, när Mattias Lindström kom fri. Han sköt över och tur var det, för MFF. Det kanske var skrivet att han skulle missa. Det utkämpades många hårda dueller på plan, de flesta var schyssta, men Lindströms höfttackling på Molins hörde inte hemma på en fotbollsplan. Det rann över för honom helt enkelt och jag hoppas att förbundet tar sig en titt i efterhand.

Nu fortsätter den frenetiska guldkampen. HIF har plötsligt allt att vinna. MFF:arna ska ner på jorden igen och ladda om. Det kan vara ansträngande, men de har inget val. Framåt Malmö!