Igår poängterade Per Svensson något mycket viktigt apropå att Dansk folkeparti och vissa danska medier anklagar Sverige för censur i samband med att TV4 valde att blurra vissa delar av SD:s kampanjfilm.
Den danska reaktionen bygger, lustigt nog, på samma oförmåga att skilja på stat och medier som en rad auktoritära arabstater gav uttryck för när de för några år sedan krävde att den danska regeringen skulle be om ursäkt för Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna. (Per Svensson SDS 2/9-2010)
Det är bara att tacka och ta emot när vulgärpopulister som Pia Kjaersgaard serverar sin egen oförmåga på silverfat.
Skicka vidare!
Idag svarade Hanne Sanders på Per Svenssons och andra skribenters kritik mot den danska reaktionen och menade att Sverige inte lyssnar på sitt folk. Hon tar upp den svenska 4% spärren som alltför hög, Danmark har 2% som gräns för att ett parti ska kunna komma in i folketinget. Demokratin ska alltid vara under lupp, så långt är jag med och hon lyfter onekligen fram en intressant skillnad i de parlamentariska systemen. Men vad man inte får glömma bort i sammanhanget är att startskottet för den här debatten var att ett parti som är nära att ta sig in Sveriges riksdag sprider rasistisk propaganda byggd på samma retoriska strukturer som 30-talets Der Stürmer-karikatyrer. (Per Svensson SDS 2/9-2010)
Nuff said!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint skrivet som vanligt, Katten! Även om jag faktistk höll med Hannes argument... Alltså, det är inget snack om att SD hör hemma i partiledarens egen röv, men faktiskt så måste de ha precis samma rätt som alla andra att föra fram sitt budskap. 4%spärren är ett ganska kasst argument, som man använt även här i Moldova - det handlar inte om det. Det som är obehagligt är när samhället utvecklar en osynlig domstol som dömer efter lukten och inte efter argumenten. Även ett 2%parti bör kunna få sitt lilla utrymme. Sedan kanske ingen lyssnar, men det är deras problem. I mitt drömsamhälle tittar alla på SD-propaganda, precis som S eller M-propaganda, och tänker "wow vilket skit, det tänker jag inte rösta på".
SvaraRaderaEgentligen vill jag inte underkänna Sanders argumantation, frustrationen gäller främst det du tar upp: den obehagliga känslan av att SD och andra populister har flyttat på antändighetsgränserna så mycket att folk inte längre förmår dra de historiska parallellerna.
SvaraRadera