Malmö FF-IFK Göteborg var ingen vacker match att titta på. Det var kamp, vilja, goda försök, stress och slarv. Blåvittränaren Olsson sa nånting om att publikens sång fick tillställningen att verka bättre än den var, en bra analys. Som MFF:are och sjuttiotalist är det viktigt att vinna mot Blåvitt. Det handlar om kalenderbiteri och maratontabellen. Om det inte vore för det där året i Superettan så skulle MFF fortfarande vara ohotad etta. Å andra sidan, om inte MFF tvingats till nystart i Superettan så hade... Så kan man hålla på i evigheter, snacka degradering, Zlataneffekt, tvåpoängssystem och mästerskapsserier, men nu är det nu och det är ruggigt spännande.
Änglarna var bra igår. De förde spelet under delar av första halvlek och vaskade fram en del lägen mot ett för dagen stundtals hafsigt MFF. Men så kom målen, 1-0, trots misstänkt hands och protester från göteborgarna, och 2-0 efter en sagolik kvadratenövning på vänsterkanten. Sandberg gör en tavla, men ingen dundertavla, bollen dyker elakt och skottet kommer oväntat, påminner lite om ett klassiskt famous last words, sagt av en brittisk officer under Boerkriget: Bah, they can't hit an elephant from that dist...
Mellan ettan och tvåan passade Tomas Olsson på att bjuda på lagets sjätte straffmiss av sex möjliga. Med sådana vänner behöver man inga fiender.
Det blev spännande likväl. Tobias Hyséns löpning, nedtagning och yttersida över en utrusande Johan Dahlin höll hög internationell klass. Men närmare än så kom inte göteborgarna. MFF vann och håller tjugo poängs avstånd till ärkerivalen. Kalenderbitare ombedes anteckna. Den som kan säga hur långt MFF är efter i maratontabellen efter gårdagens match får gärna hojta till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar