Låg, lägre, lägst 3

Att skapa moralpanik för att vinna sympatier för en sak är vanligt. Allt avsändaren behöver göra är att överdriva och fabulera kring ett ämne och därmed appelera till människors rädslor och fördomar. SD gör det i fråga om islam och muslimer. Folkpartiet gör det i fråga om skolan. Partiets senaste kampanjfilm är ett bra exempel på hur man skapar moralpanik på bästa sändningstid. Ni har säkert sett den; en skolklass i ett kaotiskt klassrum där den kvinnliga läraren (genusperspektivet?*) desperat försöker förklara en ekvation, längst bak sitter en intresserad men uppgiven tjej (genusperspektivet?**), bortglömd i sammanhanget. Det finns kaotiska skolor och klassrum, absolut, men signalerna FP sänder ut är att kaos är legio. Det är det inte. Men med tjat från talarstolen och kampanjfilmer som dessa vill FP måla upp bilden av en skola som inte fungerar. Om man är dåligt informerad om skolan, om man inte jobbar i skolan, om man har dålig erfarenhet av skolan, då är det lätt att gripas av panik, vilket är precis vad FP vill. Eftersom FP:s förslag till en bättre skola är dåligt underbyggda och bygger på grova förenklingar, måste de rikta in sig på människors känslor, alltså den mest okritiska delen av vår natur. FP är överhuvudtaget inte intresserade av bakomliggande strukturer, av samhället skolan verkar i, för det är där man måste söka förklaring och lösning på de problem som en del skolor brottas med. Hårdare straff, ordningsbetyg, betyg i de lägre åldrarna och andra primitiva förslag från Björklund & Co löser inga problem, de är bara slag i luften.

* Kvinnor är flest i skolan/på utbildningarna, likväl tror jag att valet av en kvinna i lärarrollen är ytterligare ett sätt att utnyttja många människors uppfattning om att kvinnliga lärare är svaga, ni vet "det behövs manliga förebilder i plugget"-snacket.
** Detsamma gäller bilden av den svaga tjejen, en uppfattning som snarare stjälper än hjälper, en självuppfyllande profetia. Väl medveten om att tjejer ofta förfördelas/har förfördelats i skolan vill jag med mitt genuspåpekande främst belysa kampanjfilmens skapares dramaturgiska fingertoppskänsla. Syftet är att spela på så många tycka synd om känslor som möjligt, därför lyfter man fram grupper som traditionellt uppfattas som svaga i sammanhanget.