God som guld

Midvinter och juletid. I år stod katten för värdskapet vilket gjorde nätlig aktivitet svår. Köttbullar har rullats, krubbor riggats, brännevin kryddats, otta bevistats. Så vad är bättre än att ägna julhelgens första blogginlägg åt mitt kära MFF? Inga stora grejer, men i alla fall, något som tilltalar en estetiker som jag, det nya matchstället. UEFA kräver tre ställ till europaspel, de himmelsblå blir därmed också de helvita, förutom de polkagrisrandiga. Dessutom säger en av klubbens ansikten utåt att man kommer att plocka fram stjärnan igen, den som markerar tio nationella titlar, han säger också att det är nära två stjärnor nu, eftersom klubben räknar seriesegrar och därmed har nitton. För dem som inte är insatta är detta ett gammalt trätoämne mellan MFF:are och IFK:are. Jag tillhör de MFF:are som tycker det hela är löjligt. Vi måste acceptera att SvFF:s jiddrande med mästerskapsserier för att göra Allsvenskan mer attraktiv är ett historiskt faktum. IFK Göteborg har fler Allsvenska guld än vi, punkt slut. Alltså, MFF:are, är det inte roligare att se fram emot den dagen vi går om Blåvitt än att ständigt känna oss blåsta på de tre guld vi aldrig fick hämta ut? Pratet om att vi egentligen har si och så många titlar och si och så många poäng enligt det och det poängsystemet har en bitter ton som inte anstår MFF:are.

God fortsättning!

Olaglig jakt även denna vinter

20 vargar får skjutas av i skrivande stund 3000 jägare, så många har hittills lämnat in ansökan om att få delta i den olagliga licensjakten på varg, olaglig enligt EU:s habitatdirektiv, förödande för flora och fauna enligt samlad internationell expertis.

Jägareförbundets ordförande Torsten Mörner är en av de högst ansvariga för detta gigantiska jaktbrott, som högsta höns i den organisation som bjussar riksdagsmän på jaktkurs i Riksdagshuset, bestickning kallas det också. Att han inte har avgått ihop med regeringens högste ansvarige, miljöminister Carlgren, är ett mysterium. Ett mysterium är också att ett av världens modernaste länder fattar beslut som bygger på milleniumgammal vidskepelse.

Jag försökte maila Mörner förra vintern för att få hans ärliga syn på saken, jag hyste förstås föga hopp om svar, men ändå, man vill gärna ställa den ansvarige för en organisation som understödjer kriminell verksamhet mot väggen.

Jag försöker igen även denna vinter, gör det du också, hans adress är lätt att hitta på Jägareförbundets hemsida.

Vinterbild

Statistik mot panik

Det är viktigt att nyansera begreppet terror. Kanske med hjälp av siffrorna nedan som visar att vi européer bör ompröva vår syn på vem som är farlig, egentligen.

Av 1770 terrordåd som har utförts på europeisk mark mellan 2006 och 2009 har:

6 varit islamistiska (0,34%)
1596 varit högerextremistiskt etniskt nationalistiska och separatistiska (90,17%)
106 varit vänsterextremiska (5,99%)
62 varit ospecificerade (3,5%)

Källa: Europol

Sådana här siffror har dessvärre svårt att synas i nyhetsflödet. Islamistisk terror säljer bättre just nu, om jag får tillåta mig själv att vara cynisk. Något att begrunda för SD, vars förflutna i vit makt-rörelser och nynazism är nedsablat av just...terror.

Har ni tänkt på att...

...SD alltid hävdar att en minoritet i själva verket är en majoritet? Bland annat hävdar de ju att deras politik avspeglar vad svenska folket egentligen vill. Sen när utgör 5% av rösterna "svenska folket" (dumt begrepp, för övrigt)? Likaså menar de att muslimer är farliga. Radikala islamister utgör inte ens en promille av världens muslimer, ändå förvandlas de till en majoritet i SD:s retorik. Muslimer är dock i majoritet av dem som drabbas av islamistisk terror, det är ett faktum. Muslimer är alltså mest intresserade av att förhindra islamistisk terror.

...Carl Bildt alltid viftar bort kritik med argumentet att kritikerna gör en höna av en fjäder? Apropå hans uttalanden i DN att frågan om hans twittrande var en "pseudodebatt". Den mannen är tydligen ofelbar och visar i artikeln upp ett skrämmande förakt för journalister. Detta och en rad andra raljanta uppgörelser med meningsmotståndare gör honom till den mest arroganta politiker jag någonsin haft det tvivelaktiga nöjet att följa genom medierna, Göran Persson framstår som ödmjukheten själv vid en jämförelse.

Fokusera på rätt saker

Efter bomberna i Stockholm är det viktigt att hålla huvudet kallt. Detta var ett trendbrott men det behöver inte vara en ny trend. Detta säger ingenting om Sveriges muslimer, det säger däremot något om en extremist som valt våldets väg. Detta är en tragedi för alla positiva krafter som arbetar för samförstånd i vårt samhälle, men också för mannen som sprängde sig själv till döds och för hans familj.

De enda som tjänar på en händelse som den i lördags är de extrema själva. På varsin kant, fjärran från förnuft och konstruktivitet, växer tuppkammen. Bombmannens förenklade världsbild bekräftar SD:s lika förenklade världsbild.

Apartheidregimen i Sydafrika förde hemliga förhandlingar med extrema krafter i den svarta majoriteten. Hökar i Israel och deras motparter bland palestinierna kan enas om att de inte vill leva tillsammans. Bin Ladens målsättning närde Bushadministrationen. Så ser det ofta ut, extremisterna möts där cirkeln sluts.

SD och mannen som sprängde sig själv i luften är intresserade av ett splittrat samhälle, annars vore deras existens hotad. SD har tagit av sig kängorna, låtit håret växa och flyttat in i riksdagen. Det är skillnaden dem emellan. Det handlar om metod. Kolla in twittrar och bloggar bland sverigedemokraterna, de njuter av det som har hänt.

Om man som individ väljer att tackla lördagens incident som SD, först då blir händelsen ett hot mot demokratin.

Reinfeldts nederlag en taktisk seger

Moderaterna är sällan populistiska, de är vad de är och man vet var man har dem (om man som jag inte håller med dem om särskilt mycket). De tre partierna som hänger i Reinfeldts hasor är däremot ideologiskt osäkra och populistiska där de trängs om utrymmet bredvid statsministern och hans Borg. Men, igår höstade Reinfeldt in några tunga taktiska och populistiska poäng. Så här sa han om neddragningarna i regeringskansliet på 300 miljoner per år; att det var "en julhälsning från Östros och Åkesson till regeringskansliets anställda", SD röstade som bekant med de rödgröna.

Hm, så här är det, som Guillou brukade säga när han stod på topp: Summan var en kompromiss mellan oppositionen och regeringen, förhandlingar fördes bakom lyckta dörrar medan SD stod utanför och tjuvlyssnade. Men Reinfeldt, "irriterad" och djupt suckande, gör alltså sedan en mycket billig poäng när han klumpar ihop SD och S.

M har fått stöd av SD i andra frågor, detta är alltså moderat hyckleri i den högre skolan.

Nu ska det sägas att högerblocket har vissa liberala och frihetliga principer som går emot SD:s förvirrade värderingar, men att oviljan att tala med SD enbart vilar på ädla principer är inte hela sanningen. Nej, M vet däremot att SD hyser vulgärnationalistiska och romantiska föreställningar om folkhemmet och har därför ganska enkelt förutspått att de inte kommer att vilja samarbeta i exempelvis skattefrågor. Varför inte då fjärma dem helt, tänker M, och slå två flugor i en smäll genom att klumpa ihop dem med S vid givna tillfällen?

Alla inblandade moderater var så noga igår att påpeka att frågan om regeringskansliets budget minsann var "riktig" och "viktig" att man måste dra slutsatsen att så var det inte. Det var en principfråga som krävde en kompromiss innan det var dags att lägga sig i skyttegravarna igen.

Min poäng är att Reinfeldts utspel igår var riktigt fult och inte innehöll ens ett korn av sanning. Oppositionen gör sina överväganden, alliansen sina. SD gör sina överväganden, något vi får stå ut med de kommande fyra åren. Gårdagens utfall var inte ett resultat av ett samarbete mellan oppositionen och SD, det var ett resultat av ett mycket olyckligt valresultat den 19/9.

Enkel matematik

Två vargar hittades drunknade i ett revir i Hälsingland efter att ha blivit märkta, nu ska rutinerna för märkning ses över, bra. Jag utgår från att detta innebär att antalet vargar som får skjutas i den enligt internationella avtal olagliga samt moraliskt förkastliga licensjakten minskar med två. Det måste ju till och med den här hycklaren förstå... Sverige ett föredöme, bah!

SD blundar för forskning

Richard Jomshof, skolpolitisk talesman för SD, avfärdar i ett nummer av Lärarnas tidning den digra forskning som pekar på att modermålsundervisning hjälper elever med annat modersmål än svenska att lära sig just svenska. Attitydundersökningar visar också att barn med annan språklig bakgrund än svensk känner sig mer delaktiga i samhället om de har goda kunskaper i modersmålet och om modersmålslandets kultur; en djupare känsla av identitet skapar den trygghet som alla människor behöver för att känna sig hemma i ett givet sammanhang. Ganska självklart egentligen. Men det tycker inte Jomshof (som för att skaffa sig en djupare känsla för sin identitet en gång i tiden antog efternamnet Jomshof efter "Jomsvikingar"). Nåja, när Jomshof konfronteras med forskningsresultat säger han att det finns danska undersökningar som visar på motsatsen...

Den som tycker att danska undersökningar i sammanhanget verkar trovärdiga räcker upp en hand. Förlåt danskar, men ert hygge är för exkluderande för min smak.

Titta på länken om modermålets betydelse för resultat i skolan och attityder till samhället, särskilt intressant blir det från s.54 och framåt. Tyvärr hyser jag inget större hopp om att omvända några övertygade Sverigedemokrater eftersom deras engagemang i frågan inte är konstruktivt utan bara går ut på att förstärka fördomar och underblåsa motsättningar. Som den danska komikern Omar Marzouk sade om vad muslimer betyder för Pia Kjaersgaard: Hon borde vara tacksam. Utan oss hade hon bara varit en arg hemmafru.

Extremister parasiterar nämligen på motsättningar, de lever på lögner. Att hålla lögner vid liv är ett måste för dem, annars dör de.

Förresten, tänk att Jomshof är utbildad historielärare, det kan man inte tro. Det visar att utbildning inte är ett vaccin mot trångsynthet, inte ens utbildning i historia.

Carlgrens charader fortsätter

En lågmäld och "saklig" miljöminister Carlgren presenterade de nya vargarna som ska planteras in i Sverige för att städa upp i vargstammens genpool. Samtidigt förbereder sig x-antal lustjägare för vinterns hetsjakt, både den legala och den illegala. För varje varg som skjuts legalt skjuts åtminstone en halv illegalt. Alla med huvudet på skaft förstår vilket tomt spel Carlgren ägnar sig åt. Han vet nog innerst inne att han har sålt sig till jaktlobbyn och dess milleniumgamla vidskepliga hat mot ett för naturens balans livsnödvändigt topprovdjur.

Nu fanns det ju inga genetiska problem med vargstammen, visade det sig. Som sagt, licensjakten är inget annat än en eftergift gentemot jaktlobbyn och dess representanter i riksdagens korridorer och arbetsrum. All forskning och allt förnuft talar emot licensjakt medan argumenten för licensjakt endast är irrationella känslor, fördomar och vidskeplighet.

Licensjakten är en skam från början till slut; Ett hån mot förnuftet, ett förödande slag mot naturens mångfald, en mångfald vi är skyldiga att bevara till framtida generationer, en mångfald vi alla är beroende av.

En ny världsordning?

"Jag tycker inte heller om det, men det är bara så det fungerar." En vanlig replik när man kommer till vägs ände i en diskussion om oegentligheter i politiken. Många är ense om det felaktiga i att ta emot mutor, för att ta ett exempel, men accepterar det för att "det är bara så det fungerar", det är ingen idé att ta strid, Don Quixote!

Diskussionerna om Wikileaks den senaste veckan är i den stilen, tidigare anhängare drar öronen åt sig och kritikerna får vatten på sin kvarn. Från politiskt håll kommer fördömanden som går ut på att läckorna skadar hela det politiska systemet, hur det fungerar (för "det är bara så det fungerar"), hur man löser problem. Jo, så kan det säkert vara men vi ska ha en sak klar för oss, i det system som riskerar att skadas dikteras villkoren av ett fåtal. De som är som mest svettiga just nu är stormakten USA och dess allierade, däribland despoter i Mellanöstern som tjänar storkovan på den rådande världsordningen.

Wikileaks kan rucka lite på den ordningen, det kan bli kaos, men är det inte priset man får betala när man man har betett sig som mobbaren på skolgården sen 1945?

Så om man tyckte att Wikileaks var viktiga för en månad sedan men att de har gått för långt nu bör man ta sig en funderare. För det gungar under våra fötter, systemet vi har godtagit med vår livsstil är satt under lupp, detta är vad vi bör fundera på: hur systemet är uppbyggt och vilka som hukar i dess skugga.

Avskrudning av Sverige

Bilden av idealsamhället Sverige rämnar utomlands. Det är kanske inget sensationellt påstående men det är likväl värt en funderare. Det intressanta är hur seglivad bilden av den rosenrött skimrande idyllen har varit.

När jag har varit utomlands och pratat Sverige med icke svenskar, man gör ju det, jämför och hittar likheter och skillnader, så har jag alltid hävdat att Sverige är två länder, ett på ytan och ett under. Alla länder har underströmmar men få länder har haft en sådan starkt lysande yta som Sverige, därför blir kontrasten större och innehåller mer förljugenhet. Varför uppfattar många då att Sveriges grinande janusansikte vänt den fula sidan till mer nu än tidigare? Det vore enkelt att säga finanskris, precis som i början av nittiotalet, och det vore inte inkorrekt. Men det finns fler lager. Så länge en majoritet av medborgarna uppfattar att det finns en fungerande statsapparat som tar ett tydligt ansvar för staten och medborgaren är man villiga att sluta upp bakom den apparaten. Jag upprepar "uppfattar" att det finns en fungerande statsapparat, jag säger inte att allt var bättre förr, kanske det bara föreföll vara bättre eller att statens ambition var mer riktad mot medborgarna än mot marknaden, vilka inte sammanfaller, vad än övertygade kapitalister säger. Nedrustningen av Sverige är inte bara en ekonomisk nedrustning, det är en mental nedrustning. Debattklimatet är hårdare, underströmmarna sprider sina unkna dunster, inte för att de varit förtryckta men för att statens svek mot medborgarna har skapat en bitterhet hos många. Denna bitterhet fångas upp av politiker, som drar nytta av den, av konstnärer, som fascineras av den, av idealister, som försöker höja sig över den.

Intolerans och krossade visioner är pris vi får betala för denna samhälleliga utveckling. Det syns inte bara i Stieg Larssons bästsäljare, det syns på röstsedlar och i statistiska undersökningar, det syns i vår svikna natur, det syns i bärplockares lönekuvert, en polischefs kvinnosyn, i barnporrhärvor, i våld mot invandrare, i hot mot konstnärer.

Inget är nytt under solen, men när värderingar sprungna ur lögner och bittert självbedrägeri krälar ut i ljuset, sträcker på sig och självsäkert upphäver sin kraxande stämma, då måste vi ringa i varningsklockorna.

Vargens etymologi

Jag läste en recension idag av en bok som handlar om vargen. Det är en skildring av vargens dagliga liv och reflektioner över dess utsatthet. Det är en svensk bok med fokus på vargens situation i Sverige. Det är ju som bekant i Sverige som vargen är som mest utsatt för oresonligt och irrationellt hat. Boken ger även svar på varför svenskan har ordet "varg" istället för det forngermanska "ulv". Svaret finns i den tidiga medeltidens vidskeplighet. Ulven kom då att representera satan, förmodligen ett sätt att från kyrkligt håll lansera en lämplig motbild till det kristna budskapet som då var långt ifrån etablerat bland allmogen, som ännu blotade i hemlighet. Jag kan babbla på om alla symboler som uppstod under den här brytningstiden men jag nöjer mig med att berätta att ordet "ulv" blev så starkt förknippat med mörkrets makter att det blev farligt att ens yppa det. "Varg" blev ersättningsordet och betyder "våldsverkare".

Vidskeplighet om vargen har alltså tusen år på nacken i vårt avlånga land och har fastnat i själva språket. Det kan förklara en del. Det är dags att ta tillbaka ulven!

Moralens väktare

Är det bara jag som tycker att det dyker upp misstänkt många debattartiklar och propositioner som för tankarna till morallagar i vissa repressiva stater?

I DN propagerar en skribent för att "fulla" föräldrar på något sätt ska pregas in i straffbalken för att de är just fulla. I artikeln lyser en typisk svensk demonisering av alkohol igenom i vilken man anser att alkohol bara är av ondo. Låt mig påminna er om att en sådan demonisering är en åsikt, inte fakta. Den första klunken folköl måste inte leda till missbruk, det finns tusen andra faktorer som spelar in innan alkoholen har tagit kommandot över någon liv, dessutom har man i Sverige från politiskt håll satt väldigt låga gränser för vad som räknas som missbruk. Häromdagen kom en rapport som beskyllde after work-trenden för att skapa en grogrund för alkoholism...och här har man gått och längtat efter att svensken ska lämna groggsoffan och träffa människor under mer sociala former...

Är det möjligen så att restriktionsivrarna föredrar att gömma missbruket i hemmen, där det mesta missbruksrelaterade våldet sker? Det för tankarna till den numera berömda kvinnan från länsstyrelsen i Malmö som gick in på ett knökfullt Retro en fredagskväll nångång på nittiotalet och sa: Det här kan väl inte vara trevligt! och lät dra in alkohollicensen med omedelbar verkan, för att det var så trångt i lokalen.

I Värnamo får brukare inte fick röka i sina hem när hemtjänsten är på väg. I Lunds kommun får man inte lämna en kommunal arbetsplats på lunchen för att ta ett bloss. Att skicka ett mail från sitt hotmail eller ta en extra lång fikarast är man också på väg att lagstifta mot i många kommuner (i Malmö är icke jobbrelaterade mailservrar blockerade sedan flera år) trots att undersökningar visar att social aktivitet främjar arbetsinsatsen.

Det jag har nämnt ovan kan tyckas vara utslag av människors vilja att skapa hälsosamma miljöer och omsorg om individens hälsa. Till viss del kanske, men till största delen speglar det djupt rotade uppfattningar om vad som är rätt och fel enligt en bestämd människosyn och en ambition att kontrollera och forma individer efter en viss mall. I den mallen ska man arbeta för att det är till samhällets gagn och inte dricka alkohol eftersom det vittnar om dålig karaktär.

Men man aldrig får blanda ihop människors vanor och deras karaktär. Den berömda jämförelsen mellan storrökaren och alkoholisten Churchill och den i all konsumtion måttfulle Hitler är måhända uttjatad och platt vid det här laget men belyser likväl hur vanskligt det är att bedöma människor efter deras vanor.

Intoleransens ödslighet

Historien upprepar sig inte, det är bara ett ordstäv, däremot upprepas vissa mönster. Mellan 1840 och 1910 emigrerade en tredjedel av Sveriges befolkning till grannländerna och över Atlanten till Nordamerika. Armod och svält var den huvudsakliga anledningen. Men i emigranthistorien finns också en ansenlig del som handlar om förtryck. 1800-talets Sverige var en förtryckarstat, framförallt på religionens område. De samfund som många svenskar idag lite föraktfullt kallar "frimicklare" och "hällörade" grundades på den här tiden, i hemlighet. Dessa fria samfund, som de kallas idag, ville frigöra sig från statskyrkans auktoritet i samhället. Prästens makt inskränktes bara av konungens och i många bygder regerade kyrkans män som småpåvar. Otaliga människor sattes på fästning på bröd och vatten för att de ifrågasatte kyrkans makt eller för att de dristade sig att samlas hemma hos och förätta nattvard eller för att de lät kvinnor läsa bibeltexter.

När SD:s William Petzäll står i riksdagen och öser galla över att papperslösa flyktingar inte nekas vård visar han inte bara prov på en inhuman människosyn utan även historielöshet och bristande ödmjukhet. Alla som kan spåra sina rötter tillbaks till 1800-talets Sverige, utan undantag, vill jag hävda, kan hitta släktingar som valde att fly från Sverige.

Sverige måste fortsätta vara landet som ger människor möjligheten att starta på nytt. Per T Ohlssons artiklar i SDS, där han redogör för hur många svenska industrier och idéer som startats av flyktingar och invandrare, är värda att lyftas fram igen. De sätter fingret på den dynamik som uppstår när ett land är öppet och generöst.

Samtidigt visar Danmark att de är villiga att gå ännu längre på intoleransens ödsliga vägar. Unga danskar väljer att bo i Sverige hellre än att diskrimineras och förnedras i sitt hemland av ett rasistiskt poängsystem som mest liknar något som Pia K rafsat ner på en post it på fyllan. Danmarks väg kommer med stor sannolikhet att leda till ekonomisk och kulturell stagnation.

Sverige får aldrig beträda den vägen!

Dehumanization

Julian Assange är häktad i sin frånvaro. Han kan vara skyldig till brott, han kan vara oskyldig, jag spekulerar inte och jag vältrar mig inte i konspirationsteorier. Vad som än grävs fram är det sedan länge för sent att misskreditera Wikileaks. Wikileaks är den största enskilda stenen någonsin i den amerikanska krigsmaskinens sko. Har ni sett bilder från krigets Irak? De amerikanska soldaternas likgiltighet, deras cynismer, deras distans där de sitter i en stridsledningscentral och tittar på irakiska civila som vore de digitala gubbar i ett dataspel, deras renons på känslor när de med en axelryckning ger ordern om att skjuta för att de små gubbarna på skärmen verkar skumma. Det är verklighet. Amerikanska soldater tränas med hjälp av dataspel, simuleringar kallas de, alltså dataspel. Är det konstigt att de så lätt avhumaniserar sina fiender? Sen har vi trupperna på marken, grabbarna som stövlar in i byar, grabbarna som är så nervösa att de slinter med avtryckarfingret när någon nyser. Wikileaks har historierna. Collateral damage kallas det, döda civila, familjer, bröllopsgäster, barn.

Mobben på nätet

Det är mycket möjligt att den häktade mannen är malmöskytten. Men tills han är dömd råder tillståndet häktad. Han är inte skyldig förrän domen faller. De tidningar som går ut med namn och bild göre sig icke besvär att kalla sig nyhetsmedia, det finns inget nyhetsvärde i att spekulera, det leder ofrånkomligen till förhastade slutledningar och plötsligt så sitter vi där som de stickande tanterna vid giljotinen. En bloggare som gick ut med namn och bild fick frågan av en journalist: Men om han är oskyldig då? Hon svarade: Jag har inte publicerat något jag inte kan stå för. Vad menar hon? Är det inte han som får stå för vad hon publicerar?

I skolans värld händer det ofta att unga människor slänger ur sig ganska hårda ord på facebook eller andra sociala forum. Jag pratade med en elev en gång som kallat en annan elev "jävla hora". Hon sa att hon inte menade det. Jag tror henne. Tjejerna var kompisar men hade grälat lite på träningen. Kommentaren på facebook var ett sätt att säga nu var du dum, problemet var att kompisen uppfattade det på ett annat sätt. Det är så lätt att trycka på knappen. SMS, mejl, bloggar, facebook. Jag läser en kurs på distans. Lärarna kommenterar våra alster kollektivt och det kan jag säga, det är inte alltid så slipat. Vissa omdömen är jag tämligen säker på att de berörda lärarna hade formulerat annorlunda ansikte mot ansikte med gruppen.

Vissa av de sociala lager vi bär tjänar ett syfte, de får oss att hejda vissa impulser och tänka på konsekvenser för den nästa och oss själva. På internet är det lätt att ta en genväg förbi dem, det är bara att trycka på knappen. Bloggaren jag nämnde verkade inte förstå att man måste göra etiska och moraliska överväganden innan man publicerar något. Jag är inte oskyldig själv, jag häcklar rätt friskt, men jag försöker åtminstone sparka uppåt.

I vissa sammanhang bör man avstå från att peka finger. För inte vill man väl vara en del i en lynchmobb?

MFF ett värdigt mästarlag

Intrycken är många och det kommer att krävas flera inlägg av skiftande karaktär för att beskriva triumfen på Swedbank stadion igår och segerruset som följde. Jag gör bara några nedslag:

Jiloan Hamad gör det förlösande 1-0 målet. Jille är en kille man gillar för att han är ödmjuk och verserad och för att han i sin utveckling ständigt visar att han kan dra lärdom av perioder av mindre lyckade insatser. Mindre lyckade är förstås ett relativt begrepp, i årets MFF är mindre lyckade perioder när man under en match eller två inte lyckas med 90 % av vad man ämnar lyckas med på plan. Tack Rolle för att du tror på dina spelare!

En glad supporter med ett par järn innanför västen slog sig i slang med mitt sällskap igår och sa att av alla i truppen är Agon den som kan utvecklas mest och att han i skrivande stund inte ens är en särskilt bra spelare. I ett sånt resonemang ser framtiden underbart ljus ut. 11 mål i år och laget bäste målskytt, det är Agons facit. Jag är ändå böjd att hålla med, med en bättre första touch vinner Agon skytteligan nästa år med 25 mål.

Roland Nilsson, Årets tränare? Ja, för att han inte bara har skapat ett mästarlag utan för att han på ett avgörande sätt redan har bidragit till att svensk fotboll äntligen tar nästa steg i sin evolution, från halvstående till upprätt.

Framåt Malmö, för framtida segrar!

Motståndarnas retorik

Den här missade jag. I tidningen Jakt och Jägare säger Carola Gunnarsson (C), kommunalråd i Sala följande om vargjakten:

"Ska man stoppa en hel livsstil och företagande på landsbygden för att återinföra varg? Herregud, våra förfäder kämpade som bara den för att utrota vargen. Idag diskuterar man så lättsinnigt att till och med plantera in den."

Nu är Lasse Eriksson fråga motiverad: vad menar du nu?

Centern är alltså regeringens "gröna röst"... Så för er som inte visste det tidigare så är detta vad vi har att kämpa mot.

Regeringens förakt för ekologisk mångfald

Regeringen fortsätter att krypa och kräla för jaktlobbyn. Trots massiv kritik efter vinterns huvudlösa licensjakt från: miljörörelser, naturvårdare, forskare, politiker och djurvänner i allmänhet, i och utanför Sverige, kommer jakten på varg att fortsätta. Även från EU-kommisionen kommer skarp kritik som regeringen väljer att nonchalera. Bland annat så hänvisar man till Riksdagens beslut att Sveriges renskötselområden ska vara fria från varg, renskötselområdena motsvarar 54 % av landets yta, låter det beslutet genomtänkt? Regeringen har en miljöminister som är fullkomligt tandlös så fort planetens vitala värden ska skyddas, kan vi godta det? Istället för att skydda naturen och dess oersättliga och ovärderliga resurser sanktionerar regeringen att man skjuter bort toppen på näringskedjan vilket oundvikligen leder till en ekologisk katastrof som drabbar både människor och djur, är det klokt?

I riksdagen härjar ett parti som inte tycker om mångfald bland människor, i regeringen sitter det beslutsfattare som inte tycker om mångfald bland djur. Sverige förefaller vara ett primitivt land. Jag skäms.

Att bemöta argument

En diskussion handlar ofta om mental kamp; vem är starkast? mest högljudd? har mest slipade argument? Om man blir överröstad, nedkämpad av till synes hållbara argument finns det alltid en fråga man kan ställa, den frågan lyder: vad menar du nu? I dagens SDS svarar Lena Halldenius på en läsarfråga som handlar om hur man bemöter "vardagsrasism", ett begrepp jag tolkar som utsagor framförda av individer som inte ser sig själva som fördomsfulla. Hon skriver:

Om man bemöter ett rasistiskt uttalande med "vad har du för grund för att säga så?" istället för med "nu tycker jag du gjorde fel", så har man vänt på situationen. Då är det vardagsrasisten som måste argumentera; och det brukar de inte klara av.

På förekommen anledning säger Jimmy Åkesson att den rödgrönblå uppgörelsen om de svenska trupperna i Afghanistan är i linje med vad SD föreslagit. Så kommer det att låta från SD mest hela tiden. I den isolering de befinner sig i kommer de att säga så i fråga om de allra flesta riksdagsbeslut. Detta för att ge sken av att ha inflytande. De har inte inflytande, däremot står många av riksdagspartierna nära varandra i en herrans massa frågor.

På tal om SD, jag är böjd att hålla med de skribenter som kritiserar Nobelstiftelsen för att utesluta SD från Nobelfestligheterna. Folket bakom spektaklet bör inte moralisera över fascistiska åsikter i svenskt riksdagsparti med tanke på hur många representanter för förtryckarregimer som brukar smörja kråset i Gyllene salen.

Tillbaks till vad menar du nu? En fråga som migrationsverket ställde till SD när de framställde abnorma och felaktiga siffror på hur många kronor Sverige skulle spara på att ta emot färre invandrare. Ett desperat försök att fabricera siffror. SD har förlorat initiativet i debatten; efter valet hörs fler röster än tidigare som klargör vilka förjänster invandring har och har haft genom historien, inte minst ekonomiskt. Exempelvis skrev Per T Ohlsson för några dagar sen om invandraren Felix Herbert, grundaren av Eslövs historiskt sett största arbetsgivare. Eslöv med ett i vissa stadsdelar mycket stort stöd för SD.

För övrigt har ett moraliskt ansvarstagande gentemot omvärlden inget pris, anser jag.

Hoppingivande inhopp

Ingen Ivo mot Mjällby. Illa, visst, men fyra tongivande spelare i MFF skulle kunna ha varit avstängda inför sista matchen. Det blev en. MFF slog BP med fyra mål mot noll, anförda av två inhoppare som verkar ha nerver av stål, Jeffrey Aubynn och Dardan Rexhepi, en listig gammal räv och en blivande storspelare. Och så denne Vinzents. Två målgivande passningar, den första till nyss inbytte Aubynn och den andra till likaledes nyss inbytte D-rex. Två nickmål av MFF idag igen alltså, en trevlig vana. Däremellan hann Dardan med att rinna förbi sin försvarare, (det såg ut som två olika hastigheter på filmen), och servera Agon Mehmeti till tvåan. Agon som hade sett lite tam ut fram till dess satte äntligen dit den. Fyran satte Kapten Daniel säkert på straff.

Inhoppen ger hopp. Aubynn visade att det är han som ska ta plats på mittfältet på söndag och Dardan, denne Dardan, är det inte lite Van Basten över honom?

Puh! Den här slutspurten suger musten ur en.

HIF lär inte ta stryk av ett ojämnt Kalmar. Man måste göra jobbet själv.

Framåt Malmö!

Och så var HIF i topp

Halmstad BK är en klubb i kris. HBK; beskäftig, duktig men nu också bedagad svensk fotbollsskönhet. En klubb som likt Kalmar FF alltid har stått på småklubbsbarrikaden och riktat anklagande ord mot etablissemangets pampfasoner. Nu jäklas jag lite, HBK är en klubb värd beundran. Det började med Hodgsons mirakelmedicin och nådde sin kulmen under Prahl. Janne Andersson-eran var också framgångsrik, alltid naggande storlagen i hasorna, en straff från guld 2004. Nu ser det inte bra ut. Däremot ser det bra ut för HIF som gjorde processen kort med HBK ikväll. Vad ska man säga? Vilket lag som än tar hem spelet till slut kommer att stå där som värdiga vinnare. HIF har fått allt att klaffa i år. Nyförvärven levererar på ett osannolikt sätt, skadorna är få, de äldre spelarna har fått en nytändning, tränarens filosofi faller i god jord och de få plumparna i protokollet förbleknar omgående.

Man kan bara göra jobbet själv. I morgon ställs Roland Nilssons Malmö FF mot ett Brommapojkarna som vill gripa det sista halmstrået. Jag ser med bävan fram emot matchen, nästsista ronden i årtiondets fotbollstvekamp, (gnagare och änglar må ursäkta men årets topplag vinner av egen skicklighet och inte andras oförmåga).

HIF spelar fin fotboll, passningsskicklighet i kombination med ett starkt försvar över hela planen och fantastiska forwards. MFF spelar vacker fotboll, offensiv i alla lagdelar, på bredden, på djupet, alla varianter.

Runt bägge lagen åker tankarna inför olika scenarier runt i huvuden på supportrarna. Ikväll är det MFF:arna som kommer att sova oroligt, natten till idag var det HIF:arna.

När jag inte kan sova tänker jag på Rolles trygga utstrålning och små Daniel Larssons som hoppar över ett staket. Framåt Malmö!

Yago jagar guld

BK Häcken-Malmö FF 0-4, och två nickmål av Yago Fernández.

Daniel Larsson öppnade målskyttet med en enkel, det ser i alla fall enkelt ut, yttersida på ett friläge. Tvåan krutade Molins in på ett för honom karakteristiskt vis, kvällens vackraste balja. Ändå var det Yagos två nickmål som värmde mest. För i de tajta och nervösa matcher som väntar är det ovärderligt att ha en stark huvudspelare på fasta situationer, och det har inte Malmö FF haft på många herrans år.

Jag vill även lyfta fram Ulrich Vinzents som gör en av sina bästa matcher för året. Koncentrerad, urstark och nästan omöjlig att passera. Dessutom stod han för en mycket skicklig passning till Ricardinho som i sin tur serverade Yago till dennes första mål.

På sin kant jobbade Jiloan Hamad utan pardon i nittio minuter, och den uppmärksamme såg att Jille bjöd på en hel del tekniska nummer i trängda lägen. I årets MFF är även grovjobbaren en lirare.

Som jag sa senast, man kan bara göra sitt eget jobb, och idag gjorde Himmelsblått sitt jobb med den äran.

Kontraproduktiv panik

Det gick fort för ryktesspridningen att ta över rapporteringen om skytten som rör sig i Malmö. I förrgår fick polisen femton larm om skott, ingen av dem innehöll någon substans, men då var det försent, Malmö var "en stad i skräck" och skytten var den nye "lasermannen". Jag vill inte bagatellisera det som verkligen har skett, brotten är avskyvärda jag hoppas på en snar lösning. Men när en krönikör beskrev det hela som ett "krig" tyckte jag att det var att gå för långt. Skytten kan mycket väl ha samma motiv som Ausonius, tiden vi upplever nu bär många likheter med det tidiga nittiotalet, men frågan är om inte jämförelsen är som mest relevant att göra ur ett mediekritiskt perspektiv. Att sakligt informera om händelser som har ett värde för samhällets medborgare är ett viktigt ansvar - att skapa panik med braskande rubriker tjänar däremot inget syfte.

Strejkande hobbitar i konflikt med Jackson

Peter Jackson kommer att flytta inspelningen av The Hobbit från sitt älskade Nya Zeeland till följd av en upptornande konflikt med skådespelarfacket i landet. Jag har svårt att tro att Jackson vill flytta, det är mer troligt att det är produktionsbolaget. Kiwisarna har förstått sitt värde. Trilogin spelades in på Nya Zeeland till en tredjedel av kostnaderna av en jämförbar Hollywodproduktion, så när nu hobbitar, orker, dvärgar och alver hotar med fackliga stridsåtgärder flyr det amerikanska bolaget fältet undan pilar, yxor, svärdshugg och vild strejk. Det är som en lyxversion av "det västerländska företaget som flyttar tillverkningen till ett land med billig arbetskraft för att sedan söka sig ett ännu billigare land när det första landets arbetare vill ha mer lön".

Jag ser fram emot filmen under alla omständigheter. Tänk bara! Gåtor i mörkret, spindlarna i Mörkveden, Smaug den gyllene och inte minst Femhärarslaget! Jag hoppas på ännu en cineastisk snuttefilt i juletid 2012. Men varför måste det dröja så länge?

Förträngningens olidliga lätthet

Jag har så fullt upp just nu att jag förtränger hur sjukt spännande Allsvenskan är. Jag förefaller lugn, men det är jag inte, jag uppvisar ett beteende som är typiskt för den som inte har tid att känna oro, jag väljer att växla perspektiv till fågelns och titta på fotbollen, detta viktiga oviktiga ting, uppifrån. När man svävar däruppe behöver man bara vrida lite på nacken för att se vettvillingar med vapen, krig och naturkatastrofer, sjukdom och svält. Men jag vore en hycklare om jag sa att jag inte brydde mig om Allsvenskan. För när jag hänger däruppe i luften och tittar ner så ser jag också E6:an mellan Malmö och Göteborg. Onsdag. Hisingen. Häcken-MFF. Kommer allt att avgöras då? Möjligt. Å andra sidan vore det mer troligt, med tanke på den här galet utdragna säsongen, att ingenting är avgjort förrän efter sista visselpipan i sista matchen i sista omgången. Jag vill sträcka mig så långt som att säga att det vore inte mer än rätt.

Tankar om miljövisioner

Miljöhuvudstad är ett behjärtansvärt påfund. Att sprida information om hållbart leverne och värdet av rent vatten, inte bara som dricksvatten utan även som rekreation, är viktigt. Det finns otroligt många idéer, djärva idéer, precis som idéer ska vara.

Redan nu finns det gröna vägar, och då menar jag inte vägar för hybridbilar utan vägar för djur. I Alperna underlättas vilda djur passera genom sina urgamla habitat utan att hamna mitt i en motorväg, planer finns att binda ihop Alperna med Pyrenéerna. I Nordamerika, viltvårdens förlovade hemtrakter, finns det planer på att bygga ut de befintliga gröna vägarna så att en varg eller en hjort ska kunna vandra hundratals mil utan att behöva korsa en väg. Samma idealister har gjort skisser på områden som är i akut behov av gröna vägar, alla ligger i tropikerna. När man tar del av visionen är det inte svårt att räkna ut hur viktigt detta är, inte bara för migrerande djur utan även för vår planet i stort och dess behov av biologisk mångfald för sin överlevnad. Att bevara de områden på kartan som markeras med mörkgrönt är i alla hänseenden det viktigaste för oss alla, nu och i framtiden.

I skrivande stund vill ett amerikanskt företag sälja sötvatten till behövande länder. Detta måste vi vända och vrida på. Sälja vatten. Kan man det? Bör man det? Ska man inte dela med sig av vattnet?

Motbjudande fotbollskväll

Man måste göra jobbet själv. När HIF, envist som ett tuggummi under skosulan, gick mot seger borta mot Elfsborg (vad har hänt, Haglund?) var Malmö tvingat att vända på en seg matchbild hemma mot Kalmar. Kalmar, som hela första halvlek med matematisk positionering på plan lyckades skapa avgrunder mellan hemmalagets mittfält och försvar. Således ingen rofylld speluppbyggnad för Di Himmelsblå utan jäkt och stress bara att få ut bollen på kanterna där en för dagen het Molins gjorde allt utom mål. Det måste kännas skönt för Nanne Bergstrand att se sin taktik fungera, så till den milda grad att Mendez lyckades göra matchavgörande 0-1 när uret närmade sig 85 minuter. MFF var aldrig riktigt nära idag. Det skapades halvlägen och ett visst tryck under inledningen av andra halvlek men aldrig så att man fick känslan av att det kunde gå vägen. Det var helt enkelt en kass kväll för Sveriges bästa lag (på målskillnad för tillfället).

Motbjudande TV

Robinson Kruse var Upplysningens store hjälte. Den vite mannen som byggde en civilisation, lärde upp den svarte mannen och förblev hans överordnade. Dagens Robinsons är övervakade av tevekameror på en exotisk ö och fiskar småfisk vid de grunda stränderna. Småfisk kan tyckas, men eftersom en multinationell flotta av gigantiska trålare håller på att fiska ut farvattnen runt öarna är yngelplatserna nära land livsviktiga för havets liv; det varsamma kustnära fiske som livnärde lokalbefolkningen i generationer är ett minne blott.
De som fiskar kustnära i skrivande stund är ett gäng konfliktsökande svenskar som drömmer om sina femton minuter av kändisskap. Smakar firren bra, TV4?

Juniorlaget mot VM-finalisten

Allt Hamrén hade behövt säga var: spela tajt första tio, hitta rätt i positionerna, lämna inget åt slumpen, sen kör vi! Vad händer? Granqvist gör en tjurrusning à la stötande mittback modell P14 och lämnar sina försvarskollegor i numerärt underläge, 1-0. Det är tråkigt att hänga ut spelare, men de individuella misstagen igår var så tydliga. Kort efter Granens Mellbergare-light står Safari med huvudet under armen och bollen i handen och gör alla misstags moder när han kastar inkastet utåt och hemåt på egen planhalva. Publiken i Amsterdam noterade 2-0 innan bollen ens hamnat i maskorna. Affelay var en frisk fläkt. Inlägget till 3-0 var bra, inte fantastiskt, hur mycket holländarna än jublade. Problemet var att Majstorovic hade intagit den udda positionen tio meter från och ryggen mot den anfallare som det stod på hans lott att bevaka. Alla som har följt Majsans karriär vet att han en bra dag är blott en stiligare men sämre variant av Jocke Björklund. Nickstarka, brytningssäkra och i behov av en pappa på plan. Jocke hade Patrik och Majsan har Olof, men inte igår. 4-0 var ett klassmål från början till slut, ingen kan klandras.

Andra iakttagelser

Holländarna var precis lika osportsliga som i VM-finalen, gnällde, stämplade och filmade. Värst var Van Bommel, ett ärkenöt som alla domare borde ha koll på, som flera gånger satte dobbarna i låren på sina liggande motståndare samt föll som en fura om tillfälle bjöds. Domaren pallade inte trycket och gav en svensk matchens första kort, suck. Lika inkompetent var han när han blundade för Zlatans påkörning av Heitinga. Kompensation? Kanske hade fjärdedomaren påtalat för mannen i svart det olämpliga i att bära orangea kalsonger när man dömer Holland i Amsterdam. Är det bara jag som tycker att Isaksson saknar pondus och bollkänsla? Isak gör tokräddningar då och då men nu måste någon flåsa honom i nacken. Johan Dahlin? Hamrén tyckte efter matchen att laget skulle ta med sig de positiva känslorna från de sista tio minuterna då Sverige skapade chanser, visst, men ärligt talat, var det inte lite som att passa på när partnern redan rullat över och tänt en cigg? Sebastian Larsson, till vardags i stentuffa Premier League, var den första som lät sig fångas i den holländska psykningsfällan. Jag är förvånad, verbalt sett blir det knappast värre än på brittiska arenor. Jag är bitter.

Det var allt för den här sågningen.

Perspektiv på ett pris

Kritik mot Nobels fredspris hör till utdelandet av detsamma, med all rätt, allt måste nagelfaras. Nobelprisen är ofta tydliga markeringar mot regimer som gör sig skyldiga till förtryck och våld. Att ge priset till den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo är extra intresseväckande. Valet av pristagare innehåller inte bara rättmätig kritik mot världens största diktatur utan även mot omvärlden, med USA och Europa i spetsen, som i en orgie av godtycklighet och hyckleri har gjort Kina till sin saftigaste partner i den oheliga globala kärleksrelation som kallas kapitalism. (Om det nu är så kommittén har tänkt?) Att värdera priset är en fråga om perspektiv: Att Liu Xiaobo får priset är bra. Att en kommitté i ett industriellt land i Europa prisar en kinesisk regimkritiker är däremot hyckleri.

Katten kommenterar

Medioker miljöminister moderatdominerad ministärs marionett. Vargen varnas, varaktig vettlöshet vinner, visioner väck.

Biogasbluff bedrog bybor. Bränslet bio? Bah! Skärpning Shell.

Folkdräkt finnes. SD spånar, sabbar sedvänja. Fler fadäser föder framtidshopp för flertalet. Minoriteten marodörer missar målet.

Bra biskop Brunne bär Bokens bud. Kyrkans tjänare känner kärlek. Tolkar tydligt tolerant.

Heja humorn!

En arg insändare häromdan tyckte att journalister och andra med åsikter ägnade för mycket tid åt att skoja med politiker i allmänhet och Sverigedemokrater i synnerhet. Jag vill naturligtvis inte vara sämre, så skratta om ni vill, eller kan...

Doing do doing doing dooooing (syntbasen från Seinfeld, ridå upp, komiker på scen)

Komikern:

Har ni hört att SD vill införa betyg från fjärde klass? Jo, det är sant, genom att skapa större utslagning i lägre åldrar hoppas SD kunna fördubbla sitt väljarunderlag redan till nästa val! (burkskratt). På tal om betyg, FP vill ha betyg från 6.an, what's next, avskaffa barndomen? (trumvirvel: padysch, lätt burkskratt). Nej, men allvar nu, skolan uppfyller inte sina mål, särskilt inte i ämnet historia; I Uppsala tryckte Moderaterna upp en kampanjdekal med ordalydelsen: "Arbete ger frihet", (en harkling, lätt osäkert fnitter, publiken försöker koppla), hey, jag är inte bara allmänt fascinerad, jag tror också jag har löst frågan om motivet bakom skyltstölden i Auschwitz! (burkskratt av gapskrattskaraktär, följt av padysch, vissa i publiken suckar och skakar på huvudet med skamsen min). På tal om Moderaterna, jag har kommit på varför Carl Bildt verkar så oförstående när han konfronteras med Lundin Oils bidrag till folkmordet i Sudan: Han har missförstått vad Lundin Oil producerar, han väntar fortfarande på att få köpa olivolja för halva priset till Anna Marias födelsedag! (padysch). Tack för mig, gott folk! (burkskratt, visslingar, avslutande syntbas, ridå).

På tal om humor. När den polska polisen under diktaturen belade medlemmarna i Solidaritet med det ena förbudet efter det andra för att hindra att de möttes och demonstrerade, tvingades de att bli kreativa. Vid ett tillfälle kom ett påbud från rörelsens ledning att alla medlemmar skulle bära hattar av tidningspapper nästa dag. Hattarna syntes överallt men eftersom det inte fanns någon lag mot att bära hatt av tidningspapper kunde polisen inte ingripa.

När ryssarna hade tagit över Prag efter revolten skulle den sovjetvänliga ledningen tala på Vaclavplatsen. Den ditkommenderade folkmassan svarade med att applådera, hela tiden.

Ingen hörde vad som sades den dagen.

Humorn är mäktig.

Kalenderbitare se hit!

Malmö FF-IFK Göteborg var ingen vacker match att titta på. Det var kamp, vilja, goda försök, stress och slarv. Blåvittränaren Olsson sa nånting om att publikens sång fick tillställningen att verka bättre än den var, en bra analys. Som MFF:are och sjuttiotalist är det viktigt att vinna mot Blåvitt. Det handlar om kalenderbiteri och maratontabellen. Om det inte vore för det där året i Superettan så skulle MFF fortfarande vara ohotad etta. Å andra sidan, om inte MFF tvingats till nystart i Superettan så hade... Så kan man hålla på i evigheter, snacka degradering, Zlataneffekt, tvåpoängssystem och mästerskapsserier, men nu är det nu och det är ruggigt spännande.

Änglarna var bra igår. De förde spelet under delar av första halvlek och vaskade fram en del lägen mot ett för dagen stundtals hafsigt MFF. Men så kom målen, 1-0, trots misstänkt hands och protester från göteborgarna, och 2-0 efter en sagolik kvadratenövning på vänsterkanten. Sandberg gör en tavla, men ingen dundertavla, bollen dyker elakt och skottet kommer oväntat, påminner lite om ett klassiskt famous last words, sagt av en brittisk officer under Boerkriget: Bah, they can't hit an elephant from that dist...

Mellan ettan och tvåan passade Tomas Olsson på att bjuda på lagets sjätte straffmiss av sex möjliga. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Det blev spännande likväl. Tobias Hyséns löpning, nedtagning och yttersida över en utrusande Johan Dahlin höll hög internationell klass. Men närmare än så kom inte göteborgarna. MFF vann och håller tjugo poängs avstånd till ärkerivalen. Kalenderbitare ombedes anteckna. Den som kan säga hur långt MFF är efter i maratontabellen efter gårdagens match får gärna hojta till.

Himmmelsblått vs. brunt

I Skåne har alltid det extrema varit varandras grannar; Rött och brunt, radikala och konservativa, vidsynta och trångsynta. När röstsiffrorna nu är färdigräknade och det beklämmande resultatet befäst känner jag ett starkt behov att lyfta fram en verksamhet som på så många plan representerar det Sverige som jag ännu hoppas kommer att leda landet in i en mångfasetterad och dynamisk framtid, ett Sverige utan rasismens hantlangare.

Den här verksamhetens framgångar har alltid varit avhängiga av influenser utifrån, nya idéer, modiga idéer. Den här verksamheten tar tillvara på den positiva kraft som finns i det unga och mångkulturella Sverige. Den här verksamheten ser olikheter som en nödvändighet för en dynamisk och positiv utveckling. Verksamhetens representanter, de som visar upp sitt kunnande för allmänheten, visar med kraft, finess, precision, glädje och samarbete att en framgångsrik enhet måste bestå av unika delar.

De är olika, unga och enade bakom en gammal symbol. Vår sköld.

Wag the dog, på riktigt

Pia och Jimmy?

Jag är övertygad om att språket är vårt starkaste styrmedel. Jag hävdar att SD:s framgångar är intimt sammanvävda med en språklig förändring i den politiska retoriken. Jimmy Åkesson må vara len i flabben men han är talesman för en skränande minoritets vulgära inbillningar. Danskifiering kallar jag det, den danska sjukan kallar Lars Dencik syndromet.

I en mycket tänkvärd artikel i dagens SDS, kulturdelen, (ledarsidan är förbehållen borgerliga spetsfundigheter*), varnar han för hur den danska sjukan kan komma att sprida sig i Sverige på samma sätt som i ursprungslandet. Han liknar utvecklingen vid en erosion av debatten. Dencik delar in sjukdomsförloppet i tre stadier:

I det första stadiet blir den extrema retoriken rumsren eftersom regeringspartiet, som gjort sig beroende av det lilla extrema stödpartiet, måste försvara sitt stödparti för att verka trovärdigt. Detta trots att regeringspartiet inte delar de extrema åsikterna.

I det andra stadiet börjar även oppositionen anamma delar av det extrema budskapet, för att inte tappa ännu fler missnöjesröster och därmed bli helt akterseglade.

I det tredje stadiet är det svansen som viftar hunden; i en politisk debatt som alltmer kommit att ha smittats av extrema förslag blir det allt lätttare att kasta fram ännu extremare förslag. Det extrema partiet, ännu ganska litet, har därmed fått oproportionerligt mycket inflytande genom att successivt, och på grund av andra partiers eftergifter, ha flyttat fram gränsen för det anständiga och sakliga, man har skaffat sig "problemdefinieringsprivilegiet":

Så har hela det politiska debattklimatet i dagens Danmark till slut drabbats av en galopperande retorisk smitta: en semantisk fartblindhet innebärande att man uttalar sig allt mer våldsamt, nedsättande och fördomsfullt om de fremmede, utlänningar och i synnerhet islam och muslimer (men just nu också Sverige och svenskar). Och att man i denna retoriks efterföljd också blir allt mer blind för – eller öppet struntar i – hur man i lagstiftningsarbetet anfräter de grundläggande legala konventioner och principer om mänskliga rättigheter som man själv i olika sammanhang skrivit under på (Dencik, SDS s.B4 22/9-2010).

Jag kan bara ge en torftig sammanfattning av artikeln, jag rekommenderar varmt en noggrann genomläsning!

* Någon får gärna förklara det roliga i LO-ordförandens uttalande. Sydis ledare verkar ha satt kaffet i vrångstrupen av skratt...

Elegi över en måndag

Igår var det måndag. Den första dagen i ett Sverige med nassar i riksdagen. Till råga på eländet förlorade MFF borta mot Djurgården. Det kanske var en liten tröst i bedrövelsen för Lars Ohly, men inte för mig, det underströk bara vilken rälig dag det var.

Rådjuret dök upp i trädgården framåt lunch, tog två varv och spatserade sedan ut bland betblasten. Det var trösterikt på något sätt. Jag tog fram kameran och tog några bilder och filmer. Under de tio minuter rådjuret klev omkring bland blommor och plantor tänkte jag inte på något annat än vad jag såg framför mig.


















Idag kan jag andas igen. Jag ser framtiden med tillförsikt an, fienden har framträtt i all sin uselhet och ingen tvekan råder. The board is set!

Vad kan vi göra nu?

Det är en dyster dag. FP, och i viss mån KD, gav legitimitet åt SD när de började fiska röster i deras vatten samtidigt som deras allianskollegor utmålade vänstern som odemokratiskt. Efter gårdagens val visar det sig att fler svenskar tror att V är mer suspekt än ett parti som har tydliga kopplingar till nazismen och som har en värdegrund som alla Sveriges lärare enligt lag är skyldiga att bekämpa. Det är en skam.

Under de kommande fyra åren måste vi återuppbygga förtroendet för den värdegrund som en gång drog Sverige upp ur orättvisor och svält och skapade ett öppet och generöst samhälle. Vi måste visa omvärlden att vi inte vill följa den olyckliga populistiska trend som går genom Europa och världen i stort. Ett öppet och generöst samhälle är dynamiskt och framgångsrikt. Det Sverige som befästes igår är ett Sverige som riskerar att sluta röra sig framåt.

Alla som jobbar med de unga i samhället måste förmedla en tolerant människosyn. Vi måste demaskera SD och visa vilka de är. Skillnaderna mellan SD och Hitlers NSDAP är inte så stora som de har lurat i sina väljare. Skillnaden är att de prioriterar olika i sina rädslor och sitt hat. Ni som röstat på SD, rannsaka er. Vi andra måste också rannsaka oss och fråga oss själva: hur kunde detta ske?

Runt cafébord och bardiskar, i fikarummen, överallt där människor interagerar måste vi stå upp för alla människors lika värde, vi måste ta konlikten med fördomarna och hatet, vi måste visa att ett samhälle som bygger på öppenhet, tolerans och generositet är lika med framgång. Jag hoppas att alla som vill uttrycka sig hittar en kanal för sina åsikter och förhoppningar. Man kan enrollera sig i föreningar, i partier och i bloggosfären, man kan demonstrera eller också bara tala med varandra. Tystnaden är vår största fiende.

Vi måste visa att en hundralapp mer i plånboken i månaden inte per automatik gör oss lyckligare, att omsorg om medmänniskan inte har någon prislapp.

Vi måste berätta att miljön är vår tids vikigaste fråga. Ett land som värnar om naturens mångfald såväl som människans är ett land som kommer att stå väl rustat för framtiden.

Vinden måste vända!

Rör inte strandskyddet!

Alldeles invid samt i själva naturreservatet vid Salviken har Arne Paulsson, skatteflyktingen (under utredning) från Lund, köpt gods och mark. Han vill bygga villor där. Men det ska han inte få göra! Området är ett av de sista fredade områdena på den skånska västkusten. Här vadar sällsynta fåglar, i vattnet utanför ligger sälarna och pustar ut på stenar och skär efter att ha ätit gott i det fiskrika vattnet. Men bullret från grävmaskiner och vibrationerna från hjullastare och andra stora fordon kommer att störa djurlivet så till den milda grad att det riskerar att försvinna.

I många fall av miljöförstöring är vi nästintill maktlösa. I det här fallet är vi det inte, tvärtom har vi all anledning och all makt att stoppa planerna. Det är i första hand upp till Kävlinge Kommun att fatta ett klokt beslut, och det finns hopp, kommunen ligger bakom det ambitiösa och lyckade projektet Lundaland, med ambitionen att sätta upp musikföreställningar av hög internationell klass i omkretsen, så nog finns det människor som ser bortom snabba cash i den kommunstyrelsen.

Paulssons uttalande om marken tyder på hybris i den högre skolan: Det här är min största och roligaste affär, flera kilometer gränsar till havet. Det enda stora området mellan Malmö och Helsingborg vid havet som inte är exploaterat. Just det Paulsson, och så ska det förbli!

Paulsson vill själv bo där när han flyttar tillbaks från sin skatteexil i Österrike. Flytta hem du, Arne, men rör inte området! Bygg hyresrätter i stan istället, bygg för Lunds studenter men bygg för tusan inte villor på den sista icke-exploaterade biten kust i västra Skåne!

Borgarnas falska matematik

Alliansens matematik är lika enkel som obehaglig: En majoritet av svenskarna har sysselsättning, så har det alltid varit. Genom att ge dem som har sysselsättning en hundralapp eller två till i månaden att köpa en platt-teve för så köper man garanterat tillräckligt många väljare för att vara att räkna med även nästa val. De har alltså köpt röster och skapat en bekväm och navelskådande medelklass, ungefär som i USA. Att man därigenom kapar banden med samhällets mest behövande är inget som bekymrar varken regeringen eller den nya skygglappsförsedda medelklassen. Den så kallades arbetslinjens syfte har aldrig varit att ge fler människor jobb utan att ge dem som har jobb lite mer pengar, resultatet kan vi se i den känsla av förträfflighet som sprider sig i samhället och som har skapat ett "vi och dom": vi som är duktiga och gör rätt för oss och dom som är dåliga och inte gör rätt för sig.

Borgarna har fått svensk ekonomi att verka stark. Falsk matematik. Nedrustningar och utförsäljningar gör statskassan lite bättre men allt annat mycket sämre. Lärartjänster försvinner från de kommunala skolorna medan skolor med vinstintressen blir rikare. Resultat: en ojämlik skola och ökad segregering bland unga. Allmännyttan säljs ut, bostadsmarknaden avregleras och öppnas för spekulation, resultat: färre hyresrätter, ökad boendesegregation. Minskade satsningar på skydd av viktiga biotoper, förnybar energi och en miljövänligare infrastruktur, resultat: sämre kollektivtrafik, mer utsläpp, ett rekordlågt internationellt anseende. Listan kan göras lång.

En hemsk effekt av den borgerliga politiken och retoriken är att regeringen har lyckats få många människor att tro att marknadsekonomi är samhällets anatomi, som en naturlag. SDS, allt mer högervriden, skriver i dagens ledare att: det är den rödgröna verklighetsförankringen i stort som saknas. Ett typiskt högerargument, det att människor med vision saknar verklighetsförankring. Men jag säger: På 1800-talet var verkligheten förfärlig för en majoritet av Sveriges befolkning, men förändringen kom, varför det? Jo, för att kloka människor inte stod ut med orättvisorna, för att människor med vision stakade ut nya leder, för att förtryckta människor fick lov att andas igen och bli respekterade. Det är frihet, borgarnas version av frihet är friheten att välja mellan Sony och Panasonic, en falsk frihet, en mättnadens frihet, en lögnens frihet.

Det mest tragiska med de senaste fyra åren är att borgarna har godkänt en retorisk låg nivå. Moderaterna pratar mest i siffror, (förutom när "hjärntrusten" uttalar sig, som Billström om romerna) därför tror folk på dem, liksom på Centern som maler på med ordet entreprenör, vilket har en positiv laddning. Mest ansvariga för att Sverige närmar sig en danskifiering av debatten är Folkpartiet och Kristdemokraterna. Språktest, burkaförbud och förakt för smal kultur är bara några av de bruna stråk som likt bromsspår i den skenbara liberalismens och den insmickrande värdekonservatismens kalsonger följer de båda partierna i hasorna. De tar röster från SD, säger de som försvarar dem, men jag säger: de bereder väg för lögner och fördomar och moralpanik.

Häromdagen i en niondeklass jag undervisade i kom frågan om flyktingmottagande upp. En elev frågade: varför ska Sverige ta emot flest flyktingar i världen? Efter att ha upplyst dem om att Sverige inte tar emot flest flyktingar i världen, det gör Iran följt av en rad andra länder i tredje världen, räckte en annan elev upp handen och sa: det är en moralisk plikt att hjälpa människor som flyr från krig och andra problem. Det finns hopp.

Det är en moralisk plikt att hjälpa andra människor. Om vi inte lever enligt den principen rämnar fundamentet för hela vår civilisation.

Rösta rätt, rösta rödgrönt!

Mr Nilsson, I presume?

Hamrén har hand om landslaget. Det går bra för honom och han lär stanna några år. Därmed är ett hot mot Roland Nilssons framtid i MFF undanröjt. Dessvärre tror jag att hotet kommer att komma från väster, och det finns två stycken väster, beroende på hur resultaten med MFF ser ut. Scenariot vi MFF:are drömmer om är att MFF vinner Allsvenskan och kommer ut i Europa. I det paketet ingår emellertid hot nr 1, Premier League, och då kan det, en vacker dag när Rolle lyfter luren, låta som i inläggets titel. Roland vill nog själv till PL. Men som den kloke man han är inser han att ha måste skaffa sig mer erfarenhet först. Nu har han visat att han få lag med helt skilda förutsättningar att spela bra fotboll, GAIS och MFF, han har också visat att han står stadigt när det blåser snålt, MFF. Men för att få träna i PL krävs det att han visar att han kan vinna titlar, och det får vi se om någon månad. Det andra hotet, på alla sätt mardrömslikt, är att det går stå i det himmelsblå maskineriet, Rolle behöver en nytändning och vips så ringer gamle landslagskollegan Håkan Mild och lockar över honom till Blåvitt. Men det är förstås så osannolikt att alla metaforer om helvetet och köldgrader blir överflödiga.

Sorry för den framtidsvisionen, det måste vara nån slags derby-ågren som gör sig gällande. Nu tar jag mig tillbaks till nuet och fortsätter njuta av bilderna från igår. Sveriges bästa lag heter Malmö FF!
"Hej där nere, vi är MFF!"

MFF vann efter galakväll i Malmö!

Allsvenskan är underbar. Om så varje europeisk storklubb hade en svensk storstjärna i startuppställningen i Champions League skulle jag inte välja bort Allsvenskan, så djupt sitter kärleken till denna hånade liga. Det finns skavanker, stjärnorna försvinner, planerna är usla. Det är inte vackert alltid, men ibland händer det, som ikväll. MFF mot HIF, två lag som ville vinna och som bjöd en alldeles fantastisk publik på kamp, kvalitet, känslor och till sist, en värdig vinnare. MFF-HIF 2-0 efter mål av Rexhepi och Figuereido.

Jag måste lyfta fram några spelare lite extra. Pontus Jansson, vad ska man säga? Fernandez haltar ut, Jansson kommer in och spelar som om det var en match i Arlövs P 15-lag, helt cool. Malmös avbytare gillar läget. Mutavdzic fick byta av inbytte Jansson. Ett par rensningar senare är han en av matchvinnarna. D-Rex, Dardan Rexhepi, en hel karl fast 18 han är. Redan när han avgjorde i cupen mot Syrianska i somras kom jag att tänka på Martin Dahlin. Kvällens mål var som en kopia av den gamle målkungens patentare: ta emot, hålla undan, prickskjuta i bortre. Båda är för övrigt lundapågar, fostrade i Krubbans fina ungdomsverksamhet.

Jag flikar in en helsingborgare också, it takes two to tango, after all. Rasmus Jönsson, en belevad gentleman bland de rödblå rivjärnen. En av svensk fotbolls stora framtidsnamn, när blir han proffs? På tal om framtiden, Ivo Pekalski fortsätter dominera. Idag visade han även prov på lite grinighet, men vem skulle inte göra det efter 90 minuter mot Ardian Gashi och Markus Lantz? Idag avgick dock Ivo och Wilton med segern i mittens rike. Wilton satte dessutom 2:an på stopptid, efter passning från D-Rex.

Alla var faktiskt bra idag. HIF var också mycket bra men skapade inte tillräckligt rena lägen. MFF:s försvar hade sannerligen dragit lärdom av raset i Åtvid. Man spelade med mer djup och lät sig därför inte luras upp och se kvicke Gerndt sprinta förbi, man hamnade aldrig i numerärt underläge runt eget målområde. Jo, en gång, när Mattias Lindström kom fri. Han sköt över och tur var det, för MFF. Det kanske var skrivet att han skulle missa. Det utkämpades många hårda dueller på plan, de flesta var schyssta, men Lindströms höfttackling på Molins hörde inte hemma på en fotbollsplan. Det rann över för honom helt enkelt och jag hoppas att förbundet tar sig en titt i efterhand.

Nu fortsätter den frenetiska guldkampen. HIF har plötsligt allt att vinna. MFF:arna ska ner på jorden igen och ladda om. Det kan vara ansträngande, men de har inget val. Framåt Malmö!

Därför ska man inte rösta på SD, del 34768...and counting

I trettiotalets Tyskland föraktades kultur som inte lyfte fram det tyska kulturarvet, det "rena" tyska kulturarvet, det som byggde på villfarelsen att vissa folk var bättre än andra. Nazisterna brände böcker och belade kulturpersonligheter med förbud, många flydde, många fängslades, många dödades. Kultur som de breda massorna inte tyckte om kallade nazisterna depraverad. Depraverad var det; "flummig" kallar Björn Söder (SD) kultur som sponsras med regionala pengar. Han vill skära bort mer än hälften i den regionala kulturbudgeten i Skåne. Låt oss titta lite på hur han formulerar sig: Det är för mycket flum i kulturen, menar han. Regionens kulturbidrag går till små gruppers särintressen, till kultur som inte lockar någon publik och till kulturarbetare som bara vill tillfredsställa sina egna behov, menar Björn Söder. Sen bjuder Söder på en saftig motsägelse: – Jag vill poängtera att vi inte ska reglera vilken kultur som ska visas eller inte visas. Men det som ska finansieras genom skattemedel ska beslutas av politiker. Antingen ska det finnas ett folkligt intresse eller så ska det ingå i vårt kulturarv. Ska vi gissa att Söder har tänkt sig att han ska vara med och bestämma vad som är folkligt och vårt kulturarv? SD röjer sina avsikter, de vill bestämma vad som är kultur, precis som alla andra odemokratiska rörelser. En gång i tiden satt han i Lund med sina bruna kamrater och sa att den gamla universitetsstaden var en hemvist för en "kastrerad medelklass", nu ger han opera och smal konst epitetet "flum". Suck, om bara folk som tänker rösta på de här pajaserna insåg hur stora likheter det finns mellan SD:s och nazisternas retorik.

En fluga i den redan beska soppan är att han har mage att lyfta fram kultur som han tycker att regionen ska sponsra, föga förvånande pekar han på vad han menar är inhemsk kultur. Men kultur har aldrig varit statisk, alltså skulle sådan kultur som Söder lyfter fram som bra kultur inte existera idag om hans föregångare hade tänkt som han gör. Så snälla, solka inte ner folkdräkter eller keramiktillverkning med din smutsiga propaganda!

SD verkar inte kapabla att förstå att traditioner inte är stillastående etnografiska reliker, de förändras, de har alltid förändrats, för att de är levande. Däremot hade jag hoppats att sådana som Söder var etnografiska reliker, i nån monter nånstans, kanske som ett inslag i en framtida utställning med "flummig" konst på en konsthall med temat "Villfarelser -en exposé".

Egentligen är det helt sjukt att behöva sitta här och försöka bemöta SD:s inbilskhet. Jag klandrar till viss del den borgerliga regeringen som i sin politik, i hela sin människosyn har bidragit till att sänka den retoriska nivån i det offentliga rummet, och nej, det handlar inte om att jag vill belägga någon med censur, det handlar om demokratiskt ansvar och anständighet. SD ljuger, SD sprider fördomar, SD sprider hat, så enkelt är det.

Delad pott i Åtvid

Det blev en poäng var i det andra familjederbyt mellan de två fotbollföreningarna från Malmö och Åtvidaberg. Låt oss hoppas att det är poäng som blir värdefulla för båda lagen när vi summerar Allsvenskan 2010. Den här gången var Statarkatten inte på plats, inte ens framför teven, sportradion fick stå till tjänst den här gången och det var olidligt. Alltså åkte den av när det var fem minuter kvar och MFF ännu inte hade kvitterat. Sportradion är hemsk. Om jag hade sett matchen skulle jag ha kunnat se intentionerna och känna vittringen av mål, på radio är det bara frustrerande. På något märkligt sätt var det lättare att stirra på tabellen på text TV. Och just som jag satt där och glodde på resultaten som trillade in och tänkte på Yago Fernandez som syndabock och hur skönt det skulle vara för honom att få göra kvitteringen, så gjorde han det. Det ser fortsatt bra ut för Malmö och det ser ljusare ut för Åtvid. Måtte vi kunna fira guld och säkrat kontrakt när serien är slut!

Sanningen om SD

Att det ska vara så svårt för så många att förstå vad SD verkligen är, eller vet folk om det och ignorerar det? Hur det än är så är det djupt beklagligt. Matnyttig läsning i ämnet i gårdagens Metro och satir i den högre skolan här.





Alla som inte förstår räcker upp en hand...

Blågult jippo och ängsliga storsvenskar

Jag var på landslagets träning i söndags och det var väl kul. Kul att 6000 andra var där, kul att se gamla MFF:are göra comeback på en malmöitisk gräsmatta. Tråkigt att sitta på övre etage, tråkigt att se fotbollstennis. Låt vara att det var en mellandag för landslaget men lite mer intensitet hade jag önskat mig.

Och så huvudnumret, Sverige-San Marino, en match som i ett normalt kval hade dragit halvfullt på Ullevi. Nu blev det ett fullsatt Swedbank stadion och som jag ser det, bra tryck.

All heder åt San Marino som uppträdde respektlöst och passionerat och därmed fick en väntat sömning tillställning att bjuda på en del heta situationer. Hetast var Olof Mellberg som likt Kareem Abdul Jabbar i Game of Death, kastade sig framåt med sina långa ben rakt mot en motståndare. Givetvis skulle han åka ut. Om han hade träffat hade det varit ajö, goodbye, auf wiedersehen för den San Marino-foten.

Att titta på landslaget är speciellt och jag vet inte vad jag ska tycka. Det var roligt att se landslaget, 6 mål, stjärnorna, inramningen. Men det var mycket jippo. Klämkäcka figurer med mikrofon hördes precis överallt, det var tävlingar och konserter, det var nationell yra. Mest fascinerande var ändå delar av publiken, som när matchuret tickade mot 70 minuter och matchen hade varit outsägligt tråkig i tio minuter började skruva på sig i nån slags auditiv variant av horror vacui, rädsla för tomheten. För när underhållningen på plan är obefintlig blir publiken mindre benägen att sjunga, så är det. Själv tyckte jag att det var fantastiskt att publiken trots allt förde så mycket oväsen med tanke på det föga upphetsande motståndet, men som sagt, vissa blev ängsliga och ville desperat få igång publiken. Nån försökte med nationalsången, men ingen nappade, nån försökte med alla vi som älskar Sverige klappar nu men fick dåligt gehör och fräste nåt i stil med att det var sista gången han försökte med nåt sånt på denna hära arenan! Det var lite beklämmande att höra de desperata uppmaningarna och som sagt, ängsligt.

Nationalism är ängsligt, därför har det en sådan sprängkraft. Det är inte självklart att bejaka flaggans färger bara för att det är idrottare som hyllas eftersom alla som hyllar har sin egen agenda, sin egen känsla, och den kan vara både oskyldigt distanserad och ohämmat destruktiv. Man kan aldrig veta vad snubben bredvid känner när han klämmer i från tårna i Du gamla du fria. Man skriver under på något när man ger sig hän i nationalistisk yra och man måste vara säker på vad.

Nu tycker nog många att jag är ängslig själv. Och det är jag. Men om jag inte hade reflekterat över en tillställning som oreserverat hyllar en geografisk/etnisk konstruktion så skulle jag inte på långa vägar vara trogen mina ideal.